Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Några notiser från Kristinebergs Zoologiska station sommaren 1930. Av Einar Lönnberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172
EINAR LÖNNBERG
marfjordens inre del kan giva anledning till spekulation över
orsaken till, att den finnes där och ej annorstädes. Att den
fordom en gång haft större utbredning, framgår därav, att
döda, gamla skal kunna träffas på olika ställen i Bohuslän.
Det är sålunda sannolikt ett slags reliktförekomst i Bredungen
på grund av några gynnsamma omständigheter därstädes, som
ej äro lätta att förklara. Då Isocardia ej är någon nordlig
mussla (utbredningen söderut sträcker sig till Medelhavet),
skulle det kunna antagas, att hon vore kvarlevande sedan den
varmare period, som föregick den nuvarande och som i
Östersjön kallas Littorina-tiden, i Nordsjöområdet Tapestiden.1 Om
så vore fallet, skulle man kunna vänta, att möjligen även
andra djur med motsvarande krav för sin trevnad också skulle
finnas där. Bredungens fauna är nog också i vissa
avseenden något avvikande från den på andra ställen. Så t. ex. är
endast denna plats en säker fyndort för den spetsstjärtade
smörbulten, Gobius friesi, och ingenstädes i trakten kan man
finna den stora, brandröda sjökorven, Stichopus tremulus, i
sådan mängd eller i så präktiga exemplar som här, o. s. v.
Dock torde saken kräva en specialutredning, innan något med
full säkerhet kan uttalas.
En annan intressant nyhet erhölls vid en draggningstur
till skäret Bonden ytterst i havsbandet, i det att där
påträffades en liten krabba, Thia polita, som är ny för vår fauna.
Om denna lämnar crustacekännaren Dr. Wahrberg ett
särskilt meddelande här ovan.
Vid ett par andra tillfällen ha även vid draggningarna
erhållits några former av de egendomliga sjörosor av släktet
Cerianthus, som ej ha en fotskiva, med vilken de fästa sig,
utan i stället leva i en hylsa, nedstuckna i bottenslammet.
Huruvida dessa äro nya för vår fauna eller ej, torde ej kunna
med säkerhet avgöras, förr än de studerats av en specialist.
I varje fall se de egendomliga ut och likna ej dem, som äro
kända förut från vår kust.
1 Efter en mussla, Tapes pullastra, som då var talrik, men nu ganska
sällsynt, så att t. ex. i år blott ett enda levande exemplar erhållits.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
