Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bidrag till kännedomen om utbredningen i Skåne av Limax maximus Lin., Arion hortensis Ferussac och Arion intermedius Normand. Av Arvid Nilsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UTBREDNINGEN AV TRE SNIGELARTER
181
släktets nordiska arter. Först mot slutet av sin verksamhet synes
Westerlund ha fått ett något så när rätt grepp om våra
Arion-formers systematiska ställning. Säkra uppgifter om artens
förekomst i Sverige meddelas först av H. Lohmander (1923), som
funnit densamma vid Göteborg och Stockholm samt flerstädes i
Skåne.
Arion intermedius Normand.
I Skåne har jag funnit denna art mer eller mindre allmänt
vid Krageholm, Dybeck, Alnarp, Övedskloster, Torna-Hällestad,
Skäralid samt i Landskrona- och Hälsingborgstrakten.
Landskronatrakten, som till största delen utgöres av öppen
åkerjord, har endast få för denna art lämpliga ståndorter att bjuda
på. Det är också endast inom traktens få skogsrelikter, som jag
lyckats finna arten. Den har således påträffats i den
huvudsakligen med bokskog bevuxna naturparken vid Carlslund, vid
Hildesborgs herrgård i skogssnår vid havsstranden samt i en bokskog
vid Tågerups herrgård. Endast på den sistnämnda platsen har
jag funnit den någorlunda allmänt.
I Hälsingborgstrakten är Arion intermedius en av de vanligaste
arterna. Jag har funnit den överallt och oftast i stort antal där
icke ståndortens beskaffenhet lagt hinder i vägen för dess trivsel.
Jag har således påträffat den pä flera lokaler inom själva
stadsområdet samt överallt i skogarna norr därom. Dessutom har jag
funnit den i skogarna vid Sofiero, Kulla Gunnarstorp, Ödåkra,
Rosendal, Ramlösa, Rå, Görarps mölla och Vallåkra.
Vanligen påträffas arten ymnigast i något fuktig bokskog mellan
de vissna fjolårslöven, men även i andra skogstyper, ehuru ofta
icke i så stort antal.
Under den varma årstiden är det sällan jag lyckats påträffa
arten. Först fram på hösten i september och oktober börjar den
bli allmän. Så småningom försvinna emellertid de fallvuxna
individen, och fram i december månad och senare på vintern finner
man endast unga djur. Först på våren i april och maj har jag
åter kunnat insamla fullvuxna exemplar.
Arion intermedius tillhör de arter, vilkas skandinaviska
utbredning ännu är mycket ofullständigt känd. Hittills är den endast
publicerad från ett fätal lokaler i vårt land. Lohmander (1923)
anger den från Särö i Halland samt dessutom som funnen
flerstädes i Skåne. I Danmark är artens utbredning bättre känd.
Enligt Ökland (1925) är den funnen i landets flesta delar. I
Norge är den funnen på ett flertal lokaler på västkusten
(Ök-land 1925). I Norden känner man den dessutom från östliga
Finland (Luther i901). De stora luckor, som finnas i artens
kända utbredning i de nordiska länderna har föranlett Ökland
(1925) att uppställa den hypotesen, att det skulle röra sig om en
västlig och en östlig ras med olika klimatiska anspråk. Framtida
undersökningar komma dock kanske att visa, att dessa luckor till
stor del bero på ofullständig kännedom om faunan i berörda om-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
