Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Smärre meddelanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IOO
SMÄRRE MEDDELANDEN
Då en igel åter fäst sig på en groda, visade denna sig ofta
generad av påhänget, men alla försök att avlägsna blodsugaren voro
tydligen förgäves. Trots att i ett fall en stor groda lyckades gripa
en å dess strupe sittande igel nära dennas huvud och draga ut
denna del av igeln till åtminstone dess tredubbla längd, släppte igeln
ej taget. Vad skada en groda tog av en sådan utsugning är svårt
att säga. Dock visade ett par av de angripna djuren betydligt
mattare rörelser än de ej angripna grodorna, och isynnerhet var så
fallet med en groda, som var angripen av två iglar. Även syntes
ett par döda grodor flyta bland de lekande. Iglarna voro stora och
väl blodfyllda. Ett antal, som tillvaratogs och stoppades i sprit,
utspydde därvid stora kvantiter blod. Det föreföll dessutom som
iglarna då och då bytte om »byte». En person, som fiskat mycket
S. Sahlin foto 1930.
Typisk lokal för blodigel i trakterna öster om Lund. Damm på Romeleåsen
Södra Sandby socken.
i en liten sjö inom området och väl kände till blodigeln, har lämnat
mig den upplysningen, att han ett par gånger där fångat gäddor å
vars »strupe» en blodigel suttit fastsugen.
I en av ovan omtalade dammar uppe på en fälad, som till för
ett par år sedan använts som betesmark, voro djuren synnerligen
allmänna,- och voro på sin tid till besvär för boskapen. Hästar och
kor undveko i regel att gå ut i dammen men gjorde det ibland
under varma sommardagar. De blevo då genast angripna av iglarna,
vilka i stort antal sögo sig fast på deras ben. Betesdjuren kommo
därför oftast snart upp på land igen, varvid det kunde inträffa att
iglarna i massa sutto fastsugna på t. ex. hästarnas ben, medan
blodet rann nedåt dessa. Sedan ett par år tillbaka ha iglarna ej längre
möjlighet att suga blod av boskap därstädes, ty området är numera
planterat med skog och användes ej längie till betesmark. Vilken
risk emellertid ett nedstigande i denna damm fortfarande medför,
syntes väl vid ett besök, som undertecknad i år gjorde därstädes,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
