Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - John Wolleys fågelfaunistiska arbete i svenska och finska lappmarken 1853–1857. Av Edv. Wibeck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ig8
EDV. WIBECK
flyttfåglar, som drogo förbi England eller tillbrakte vintern
vid dess kust, men häckade i Nordskandinavien, nödgades
nämligen Wolley redan under sin lapplandsvistelse pr brev
undan för undan skildra de intressantare bofynd, som han
gjorde av dylika arter. Då W., såsom jag förut nämnt, ännu
helt ung avled redan år 1859, endast två år efter sin
återkomst från Lappland, är det mycket tvivelaktigt, huruvida allt
detta värdefulla iakttagelsematerial någonsin skulle hunnit att
nedskrivas, om det ej skett i form av breven till Hewitson.
Att dessa skildringar gjorts så kort efter det Wolley
upplevt, vad han skriver om, torde väl också snarast ha bidragit
till, att åt hans berättelser giva denna mängd av små,
målande detaljer och den intensitet, som gör dem så tilltalande.
Vid Umeå, som Wolley passerade den 23 maj, sköt han
en rödvingetrast, som befanns innehålla ett fullgånget ägg,
färdigt att läggas. Han anmärker, att det gladde honom, att
nu med egna ögon kunna avgöra en fråga, som vid denna
tidpunkt visserligen var känd för de svenska faunisterna, men
varom sedan gammalt stridiga meningar varit rådande,
nämligen huruvida rödvingetrastens ägg liknade sångtrastens,
vilken art ju står honom närmast till exteriören, eller tillhörde
samma grupp som snöskatans och koltrastens ägg. Som
bekant är det senare alternativet det riktiga.
De första dagarne av juni nådde Wolley Haparanda.
Då han hädanefter ju skulle färdas genom idel finskspråkiga
trakter, tog han här i sin tjänst en tolk n:r 2, kort och gott
kallad Teodor, vilken skulle tolka mellan svenska och finska
och vice versa.
Även mellan Haparanda och Matarengi (Övertorneå)
färdades Wolley landsvägen, men på sistnämnda plats var
det slut med vägen, och man måste övergå till roddbåtar
såsom fortskaffningsmedel. På detta sätt bar det alltså
fortfarande iväg mot norr, först längs Torne-älven, men från
Kengis bruk, nära Pajala, vidare uppför Muonio älv.
Polcirkeln hade dessförinnan passerats. Ytterligare dryga tio mil
hade expeditionen att omväxlande medelst rodd och stakning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
