Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Litteratur - Eklundh, Albert, Svensk Jakt. En överblick till hugfästande av Svenska Jägarförbundets etthundraåriga tillvaro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Litteratur.
Svensk Jakt. En överblick till hugfästande av Svenska
Jägareförbundets etthundraåriga tillvaro. Av Albert Eklundh.
Stockholm, Åhlén & Åkerlunds förlag, 1930. 436 sid., talrika
porträtt och illustrationer, 4:0. Pris 15 kr. inb.
Författarens uppdrag var egentligen från början att lämna »en
redogörelse för utvecklingen i Sverige på det jaktliga området
under den gångna 100-årsperioden». I det första kapitlet
»Rättsutveckling» går förf. emellertid tillbaka så långt som det kan vara
möjligt att få någon uppfattning av denna sak genom de gamla
landskapslagarna, vilkas intressanta innehåll han ganska utförligt
refererar. Vissa kommentarer därtill torde dock lida av en viss
svaghet, såsom då förf. menar att den påbjudna skalljakten i
Västergötland väsentligen även gällde lo, som ej finnes nämd i lagen,
och »filfras» (järv), som säkerligen aldrig funnits i detta landskap.
Han följer sedan lagstiftningens utveckling i en intressant skildring
ända fram till nutiden. Nästa kapitel »Jaktvård» börjar likaledes
från början med den ytterst primitiva omsorgen i vissa
landskapslagar om ekorren såsom ett synnerligen viktigt pälsdjur. Dock går
förf. väl långt, då han säger, att ekorrskinnen också skulle helt
ersätta linne, som han påstår då ha varit okänt »för vårt lands
inbyggare», ehuru det är urgammalt i bruk och t. o. m. finnes
omtalat i dessa gamla lagar. Han visar därefter, huru så småningom
allt flera djurarter blevo föremål för skyddslagstiftning, visserligen
ofta nog i ganska ensidig riktning för kronan eller de
privilegierade, men därigenom uppehölls dock djurbeståndet. Då sedan
privilegierna avskaffades utan att ersättas med någon förnuftig
lagstiftning, blev det, såsom förf. med all rätt säger, »en förfallets
tid». Det var såsom en reaktion mot detta, som Svenska
Jägareförbundet kom till, ehuru det fortfarande dröjde ganska länge, innan
de intressen Förbundet önskade befordra, vunno beaktande. Ett
verksamt medel att vinna gehör för en bättre ordning, var
uppsättandet 1863 av Sv. Jägareförbundets Nya Tidskrift, som också
lyckligtvis kom att redigeras av en så erfaren och duglig man som
Magister J. W. Lindblad. Förf. skildrar i detta sammanhang det
arbete, som av olika personer utförts i jaktvårdens tjänst och
genom vilket vi så småningom hunnit fram till de nutida
förhållandena, som visserligen ej i alla avseenden äro idealiska, men som
dock äro ofantligt mycket bättre än de, som rådde för 100 år
sedan. Det har blivit mera omsorg om det vilda, och naturskydds-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
