Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Litteratur - Abderhalden, Emil, Handbuch der biologischen Arbeitsmethoden. Teil 5, Hft. 5. (Kändler, Rudolf, Die Kultur der Auster)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR
235.
flera olika arter förekomma i våra sötvatten, nyligen kortfattat
behandlats av den tyvärr nu avlidne specialisten på detta område,
Lektor Ludv. Johansson. Efter deras levnadsvanor indelar Herter
iglarne i sådana, som äro parasiter på ryggradsdjur och sådana,
som förtära lägre djur. Dessa båda grupper uppdelar han sedan
vardera i tvenne. Den första undergruppen omfattar dem, som
suga blod av fiskar och grodor, nämligen den vanliga fiskigeln,
Pisciola geometra, Cystobranchus-axiex samt den platta Hemiclepsis
CClepsine) marginata. Den andra innehåller den pä änder och gäss
snyltande Protoclepsis tesselata, som ett par gånger omtalats i denna
tidskrift, samt den medicinska blodigeln, Hirudo medicinalis, bl. a.
omtalad i föreg, häfte. Bland dem, som leva av lägre djur, är det
först några, som huvudsakligen suga ut snäckor. Det är platta
iglar av släktet Glossiphonia (förr Clepsine), såsom complanata och
heteroclita, båda redan namngivna av Linné. Allehanda lägre djur
förtäras framförallt av den vanliga hästigeln, Hœmopis sanguisuga L.
(ofta känd under namnet Aulastomum gulo), de båda vanliga
arterna av släktet Herpobdella (ofta kallade Nephelis) octooculata och
vulgaris samt den tvåögda plattigeln, Helobdella stagnalis (=
Clepsine bioculata). Säkerligen finnas även andra arter i vårt land, ty
iglarne äro ännu ej tillfyllest kända hos oss.1 De förtjäna att
studeras, och då kan denna avhandling giva en god vägledning. I
den omtalas även, i vilka slags vatten man kan vänta att finna
iglar, och dessas förekomsssätt, och råd givas för deras uppsökande
och insamlande. Det redogöres vidare för, huru man lämpligen
kan hålla iglar och utfodra dem, samt för de olika arternas
fortplantning.
Handbuch der biol. Arbeitsmethoden etc. Teil 5, Hft. 5. (Urban &
Schwarzenberg, Berlin). Rudolf Kändler: Die Kultur der
Auster.
I denna bok, som omfattar 118 sidor, behandlar förf.
synnerligen sakrikt sitt ämne. Han redogör först för ostronens biologi,
som är något olika för olika arter. Vår förnämligaste europeiska
art, Ostrea edulis, är hermafrodit och producerar omväxlande
hanliga och honliga könsprodukter. I varmare hav sker växlingen i
denna produktion oftare, längre norrut, t. ex. i Nordsjön, inträffar
vanligen äggbildningen blott vartannat år. Äggen, som äro 0,05 mm.,
stanna en tid i mantelhålan och genomlöpa där sin första larvala
utveckling. När larverna äro omkring 0,2 mm., svärma de ut och
fortsätta utvecklingen i det fria. Om vattnet är omkring 200 varmt,
kan svärmningstiden vara avslutad på 10—14 dagar, sedan fäster
sig det unga djuret på lämplig plats för vidare utveckling. Den
amerikanska arten, O. virginica, är däremot enkönad, så att äggen
1 Lektor Ludv. Johansson har t. ex. utom de flesta nämnda enbart i
Tåkern funnit följande arter: Batrachobdella paludosa (för ansedd vara en
Glossiphonia = Clepsine) och Boreobdella verrucata, även den en plattigel,
samt tvenne former av tNephelis»- eller fferpoèdella-gvuppen, nämligen H.
nigricollis och Dina lineata.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
