Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Smärre meddelanden - Märkligt fynd av kattuggla, Strix aluco - Vårnotiser 1930
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Smärre meddelanden.
Märkligt fynd av kattuggla, Strix aluco.
Intendenten Behm har benäget meddelat, att i mitten av april
i år inkommit en förfrågan, om till Skansens djursamling önskades
en levande uggla frän Kallholmen. Då nämnda plats ligger
ungefär en och en halv mil ostsydost frän Skellefteå, väntades
naturligtvis därifrån någon av våra mera nordiska ugglor. Det var
sålunda med berättigad förvåning, som intendenten Behm mottog en
kattuggla, Strix aluco. Även om det väl måste antagas, att denna
kommit på villovägar, bör fyndet ses i samband med det factum,
att denna art tydligen på senare tid visat tendenser till en oväntad
spridning norrut, såsom framgår såväl av Lektor Blomqvist’s
meddelande i denna årgångs första häfte från Sundsvall som även av Major
Nicolin’s från Jämtland i det följande. Eljest är kattugglan som
bekant en stationär fågel, som ej avlägsnar sig långt från
hemplatsen. Våra ringmärkningar ådagalägga även detta, i det att en
kattuggla efter tre år återfunnits 11 km. från märkningsplatsen och
en annan efter två är 15 km. från sitt ursprungliga hem.
E. L.
Vårnotiser 1930.
Det starka snöfallet i Stockholmstrakten under påsken i år
medförde det för en ornitolog högst oväntade tillfället att finna
vipbon i snön. Det var en enkel sak att leta upp dessa bon, som
lågo som mörka, upptöade fläckar i det vita snötäcket. Det tog
inte många minuter att leta upp de tre bon, sora funnos på den
äng, vilken jag på morgonen den 21 april besökte vid Skå på
Svartsjölandet. Viporna hade sin vana trogen i god tid lämnat
äggen och sprungit 10—20 meter bort, innan de flugit upp. Men
samtidigt hade de förrått redets läge genom att lämna efter sig ett
tydligt spår, som bakåt ledde rakt till detta.
Av de tre nämnda äggkullarna innehöll den ena blott tre ägg
och var sålunda ej fulltalig ännu som de båda övriga. Som en
jämförelse kan nämnas, att av tre kråkbon i närheten två innehöllo
vardera 2 ägg och det tredje en fulltalig kull på 5 ägg.
Det var också intressant att iakttaga vintervädrets inverkan på
fågelsången. Skogsfåglarna sjöngo ungefär som vanligt.
Röd-hakarna bruka ju alltid vara de, som börja sången i gryningen.
Så var det också nu, och kl. 3,25 hördes deras behagliga sång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
