Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - John Wolleys fågelfaunistiska arbete i svenska och finska lappmarken 1853–1857. Av Edv. Wibeck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
242 EDV. WIBECK
sonliga hjälp och medverkan vid sökandet efter bon.
Naturligtvis vållade språket stora svårigheter därvidlag. Först
måste Wolley på engelska säga till Salomon vad han ville,
sedan upprepade denne samma sak på svenska till Teodor,
och denne slutligen talade på finska till folket. På samma
sätt, fastän i omvänd ordning, fingo svaren tolkas för Wolley.
Dessa och andra besvärligheter skildrar W. i ett brev
till Newton i juli 1853 i ungefär följande ordalag:
»Att ensam gå ut och söka efter fågelbon lönar sig icke.
Det är emellertid ont om folk häruppe och just under de 14
dagar, då den bästa äggtiden varar, äro alla människor —
män, kvinnor och barn — sysselsatta med sina egna
angelägenheter, eftersättes något av detta, blir man lidande därav
under en lång kommande vinter. Det var därför svårt för
mig att erhålla någon hjälp. Jag fick betala hög dagpenning
åt dem, som skulle följa mig ut i myrarna, och dessutom
giva dem ett par tre silvermynt för varje bo, som de funno.
Jag arbetade dag och natt, ofta gående upp till midjan i
dy och vatten, under brännande sol och i hällande regn samt
bland hela moln av mygg av det mest envisa och plågsamma
slag, vilka gjorde natten än värre än dagen. Att leda en tio,
tolv »klappare», skulle icke ens varit lätt, om man varit van
vid dem, och om de själva varit vana vid detta arbete, men då
så ej är fallet, blir det ännu mycket svårare. Då min svenske
följeslagare (Salomon) själv ej förstod mina uttryck »klappa
framåt ett slag!», »dela in terrängen!», »håll terrängen!» o.s. v.,
och då- han vidare sent omsider hade att repetera orderna till
den finske tolken (Teodor) och denne sedan i sin tur
förklara dem för mitt infödda manskap, så blev det hela
kolossalt tungrott och besvärligt och orsakade stor tidsspillan.
De goda fågelställena äro också fåtaliga och skilda av
väldiga avstånd. Folket känner icke till de olika arterna, och
man hade till en början ingen ledning av deras lokaluppgifter.
En gång hörde jag talas om en plats på 7—8 mils
(förmodligen engelska!) avstånd, varest det skulle finnas mycket
vadare. Efter att ha plöjt omkring där av alla krafter, kunde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
