Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Madagaskars rovdjur. Av B. Ljungquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
258
B. LJUNGQUIST
sigt och mycket utdraget, med ytterst små och svaga tänder.
Efter tänderna liknar den mera insektätarna än rovdjuren.
Svansen är kort och verkar avstympad, hela djurets färg är
mörkbrun.
Infödingarnas namn på Eupleres är fanaloka, som
närmast betyder skogsande. Detta namn har den antagligen fått
för sin ytterliga skygghets skull. Fanalokan förekommer på
Madagaskars östkust i de större skogssträckningarna, dock
har jag aldrig träffat den i de delar av urskogen, som ligga
över åtta hundra meter över havet. De exemplar jag fört med
mig hem äro alla fångade på östra mellanplatåområdet. I
skogarna, som ligga i omedelbar närhet av havet, har jag
heller aldrig träffat den. Det djur man här kallar fanaloka
är den helt olika Fossa fossa. Det förefaller mig också, som
om fanalokan hölle sig inom ett ganska begränsat område.
Jag arbetade sålunda under en månads tid på en till synes
för fanalokan lämplig plats. Trots att jag hade ett ganska
stort antal fällor ute, fick jag dock inte ett enda exemplar.
Jag flyttade därefter mitt läger 30 km. östligare inom samma
skogsområde. Här fångade jag på kort tid sju stycken, fem
av dessa blev dock tråkigt nog ihjälrivna och delvis uppätna
av fossan. Fanalokan är ett typiskt nattdjur, som man
aldrig träffar på om dagen, och på grund av att den lever
djupt inne i skogarna, är den ett av de mest svåråtkomliga
djur, som kan tänkas. Med hjälp av vana infödingar kan
man dock spåra upp deras tillhåll och där fånga dem i snaror.
De leva mest av skalbaggar och maskar, som de gräva upp
ur marken i skogen, och deras små uppkrafsade hål behöver
man inte ta miste på.
Vid ett tillfälle fångade jag två exemplar levande. Den
ena av dem hade jag en lång tid levande inne i mitt rum.
Där fick den gå fritt omkring och blev snart tam. Jag kunde
dock inte lita helt på den. Vid flera tillfällen bet den mig
ganska försvarligt. Varje kväll sedan jag lagt mig, hoppade
den upp till mig i sängen och lade sig vid mina fötter. En
två meter lång boaorm, som också färdades fritt i mitt rum,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
