Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Madagaskars rovdjur. Av B. Ljungquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MADAGASKARS ROVDJUR
2ÖI
sekret, oljehaltigt och till färgen brunaktigt. Infödingarnes
namn på Galidia är vontsira. Den förekommer överallt på
Madagaskars östkust, där det finnes skog. Den väljer med
förkärlek sådan terräng, som gränsar till sumpområde, eller
vid floder och bäckar. Vontsiran är ej ett så utpräglat
nattdjur som sina övriga släktingar. Det är dock sällan man får
se den om dagen, såvida den inte blir framlockad av köttlukt.
Det har sålunda vid flera tillfällen hänt mig, att den kommit
fram ända till mina fötter, när jag hållit på att flå halvapor.
Efter vad jag kan förstå leva hane, hona och årsungen
alltid tillsammans på ett mindre jaktområde. De jaga dock
alltid ensamma. Jag har aldrig sett två djur på en gång, men
har det lyckats mig att fånga ett djur på en plats, kan jag
också vara säker på, att jag med litet tålamod även skall få
de två andra medlemmarna av familjen. I en mindre skog
träffade jag en gång på en »gammal ungkarl», som tycktes
leva helt ensam, hans sönderrivna päls vittnade också om,
att han med den starkares rätt var herre över sitt
territorium.
Honan föder endast en unge om året, vid nyårstiden,
vanligen i en ihålig, kullfallen trädstam. En inföding fångade
åt mig en liten unge, som jag hade mycken glädje av. Den
blev snart tam och sprang fritt omkring. Konstigt nog tålde
den inte skakningen på en bilresa utan dog kort tid efter.
Har man i skogen lyckats locka fram en vontsira, har
man, om man håller sig stilla, gott tillfälle att studera det
lilla djurets vackra rörelser. Det glider upp och ned över
kullfallna trädstammar, putsar sin päls i det oändliga, klättrar
upp i träden och grälar med halvaporna eller försöker fånga
fåglar. Om man i kvällningen råkar överraska en vontsira,
så stannar den först med högt lyftat huvud och ger ifrån sig
ett klart visslande ljud och försvinner så i skogen. Vill man
nu åter få se djuret, skall man vända och gå tillbaka samma väg
som man kom; nästan alltid går vontsiraen i en båge tillbaka
till stigen och följer efter skogsvandraren för att iakttaga
denne på ryggen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
