Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I
E. L.
ekorrar, pungråttor och apor. När aporna, isynnerhet
kapu-sineraporna, varsna en harpya, börja de högljutt skrika av
rädsla, säger Schombürgk.
Om man nu härtill lägger, att ännu en förf. tillika
uppgiver peckarisvin och »rävar* (d. v. s. de små vildhundformer,
som förekomma i Sydamerika) såsom ingående i harpyans
matsedel, torde det vara klart, att den anfaller och förtär
allehanda däggdjur och fåglar, som äro stora nog att reta hennes
aptit.
Det har redan nämnts, att indianerna bereda sig
prydnadsföremål av harpyans fjädrar. För detta ändamål idka de
ej blott jakt på de gamla fåglarna, utan de infånga också och
uppföda ungarna. När dessa blivit fullvuxna, rycka deras
ägare helt enkelt ut de fjädrar och pennor, som de behöva, de
senare för sina pilar.
Schombürgk omtalar, att harpyan som boträd utväljer
ett av de största i skogen och att boet, som de byggde, var
lika stort som jabirustorkens (Mycteria). Den ovan citerade
C. A. Lloyd framhåller, att harpyan i likhet med andra
rovfåglar regelbundet återvänder till samma boträd år från år.
Indianerna hade också berättat för honom, att harpyan vanligen
hade två ungar. Äggen voro länge okända men blevo sedan
beskrivna av Bendire, som säger, att de äro vita med
gulbruna fläckar och streck. De äro lika tjocka som örnägg
men längre.
Den allmänna färgbeskrivning på harpyan, som redan
Linné gav är passande för den gamla fågeln, men sedan
blandade Sharpe bort förhållandena och tog den unga fågeln
för den gamla och tvärtom. Den unga fågeln är askgrå på
ryggsidan och har huvudet, halsen och hela undersidan vita,
endast med det undantaget, att tofsfjädrarna och ett obestämt
tvärband över krävan äro mera gråaktiga. Vingpennorna äro
svartaktiga men gråspräckliga. Stjärten är gråbrun med sex
smala och oregelbundna svarta tvärband. Det var förmodligen
den helvita undersidan och det ljusa huvudet, som förmådde
Sharpe att taga denna dräkt såsom åldersdräkten. Fågeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
