Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HARPYAN, DEN MEST FRUKTANSVÄRDA ROVFÅGEL
9
sägas hålla till i buskskog, där de jaga ödlor, insekter och
dylikt mindre rov. Om man närmar sig dem, sägas de hoppa
undan och sedan flyga bort. Detta levnadssätt kräver inga
långa vingar, men däremot är det lämpligt, om tarserna äro
tämligen långa. Så är också fallet. Harpyans levnadssätt kan
man också avläsa på hennes utseende och kroppsbyggnad.
Den oerhört kraftiga beväpningen både till näbb och klor
ådagalägger, att den lever av stort rov, för vars fångande,
dödande och sönderslitande en sådan utrustning är nödvändig.
De starkt förkortade vingarna, på vilka handpennornas spetsar
knappast framskjuta förbi armpennorna, angiva, att fågeln
måste flyga, där det är jämförelsevis trångt utrymme, d. v. s.
in emellan trädens grenar, men ändock svänga och manövrera
med skicklighet. Stjärten är därför jämförelsevis lång för att
kunna styra bra. Man skulle kunna på sätt och vis säga, att
harpyan i viss mån erhållit en utveckling, som gått i samma
riktning som t ex. duvhökens, vilket naturligtvis beror på ett
likartat tillpassningsbehov. Man får av en sådan
parallellutbildning dock ej draga några slutsatser om någon nära
släktskap. Harpyan är en vrak, men med viss hökutbildning, skulle
man kunna säga. De flesta resenärer, som lärt känna
harpyans levnadssätt framhålla sengångarna, som deras
förnämligaste byte. Det ligger nära tillhands, att harpyan utbildats
till vad hon är just genom tillgången på dessa djur. De kunde
ej undkomma en anfallande rovfågel, men likvisst krävdes
kraft för att döda och slita sönder dem. När harpyans
förfäder genom generationers övning och kraftutfodring på sådana
djur nått upp till viss utveckling av sina vapen och sin styrka,
var hon också iståndsatt till att anfalla och bemäktiga sig även
andra större djur, som både voro snabbare och ej så
försvarslösa. Harpyans utveckling på dylikt sätt med utgång från
sengångarna såsom första byte erinrar om utvecklingen av de
stora kattdjuren, Smilodon, som under pleistocen tid levde på
de stora trögdjuren och utvecklade i sina fruktansvärda
huggtänder ett vapen, kraftigt nog att sönderriva dessa försvarslösa
bestar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
