- Project Runeberg -  Fauna och flora / Tjugosjätte årgången. 1931 /
173

(1906-1936) With: Einar Lönnberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FÅGELNOTISER FRÅN GAMLEBY

173

halvtama. Enär de leva av animalisk föda, fodrade jag ett
par gånger med målet kött. De åto dock först upp vetebrödet
och sedan äggen samt sist köttet. Förra året såg jag en stare
bearbeta en ormslå med näbben. Den styckades och gavs åt
ungarna. Stararna äro ej nogräknade med holkarna. Dessa
kunna vara vända mot norr eller väster, sitta högt eller lågt
och vara nya och blänkande, det går lika bra. På prov
målades en holk ljusblå, och i den häckade ett par starar. Denna
holk satt mycket lågt och var i tre år obebodd, men då den
blivit blåmålad, blev den genast upptagen.

Förra året blev en starfamilj efter i kläckningen.
Förmodligen bestod detta par av tvenne starar, som båda förlorat
vardera på sitt håll sin make eller maka och sedan funnit
varandra samt bildat hjonelag. Deras ungar kläcktes ej förr
än den 22 juni, d. v. s. flera dagar efter det att de andra
starungarna lämnat holkarna. Redan innan den försenade
kläckningen ägt rum, försvann den ena av föräldrarna, sannolikt
tagen av något rovdjur, men den ensamma kvarvarande
fortsatte ruvningen och uppfödde ungarna.

Det händer stundom, att båda starföräldrarna omkomma,
och då svälta ungarna ihjäl i holkarna. Sedan ungarna lämnat
holkarna utan att vara fullt flygfärdiga, bliva somliga
kvarlämnade på marken och omkomma där på ett eller annat sätt.
Men även inne i holkarna kunna ungar svälta ihjäl eller bli
ihjältrampade, ty det finnes ofta i varje familj en stor, kraftig
unge, som alltid sitter i hålet och tager emot maten, som
föräldrarna komma med. Den svagaste, som ej har krafter
nog att tränga sig fram, tynar av och omkommer av svält
eller ihjältrampas. Detta förklarar, varför i (varannan eller) var
tredje holk en död liten unge ligger kvar, då de andra flugit
bort. Därför gör jag nu tvenne ingångar på varje holk (se fig.).
Om taket går ut 3—4 cm. åt sidorna, blir det nära nog omöjligt
för en katt att komma åt att krafsa ut ungarna. Framsidan
bör slutta utåt, dels för ungarnas skull, dels för föräldrarnas
bekvämlighet. Taket skall slutta framåt för att försvåra för
katter och skator att komma åt hålet. Genom att såga ut in-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Feb 8 00:24:23 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faunaflora/1931/0179.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free