- Project Runeberg -  Fauna och flora / Tjugosjätte årgången. 1931 /
238

(1906-1936) With: Einar Lönnberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

238

SMÄRRE MEDDELANDEN

rent orangefärgade i färskt tillstånd. De innehöllo sålunda
carotin-färgämne i riklig mängd. Detta är i vanliga fall överlagrat av det
svarta melaninet, ehuru under parningstiden särskilt hos hanarna
ockragult delvis framträder på framsidan av tarsen och på tårnas
översida. Fötternas orangeröda färg hos denna albino angiver, att
carotinfärgämnet finnes hela tiden, fastän vanligen så överlagrat av
melanin, att det ej är synligt. Om man tänker sig, att detta
caro-tinfärgämne hos sillgrisslan bleve än mera koncentrerat, skulle man
få fram samma röda färg, som pryder tobisgrisslans fötter. Även
lunnefågeln har som bekant om sommaren röda, om vintern mera
gula fötter. Det är därför sannolikt, att också sådana alkfåglar,
som ha till det yttre helt svarta fötter, såsom t. ex. tordmulen,
även ha carotinfärgämne i dem, ehuru det är till osynlighet
bortskymt av melaninet. Att carotin förekommer även hos tordmulen,
framgår av den gula färgen av dess gap, vari den liknar sillgrisslan
och flera andra alkfåglar. Att dessa fåglar skola vara försedda med
carotinfärgämnen, är f. ö. blott en sak, som man kan vänta sig på
grund av deras fiskdiet.

Sidensvansar, Ampelis garrulus, ha häckat i Pajala 1931.

Jägmästare L. Åkerhielm har nedsänt till Riksmuseet en
nästan flygvuxen unge av sidensvans, som han tillvaratog, emedan den
var blind på ena ögat. Fyndplatsen var en tät granskog en mil
frän Saltajärvi by i Pajala. Saken omtalas, emedan som bekant
sidensvansarne äro ombytliga och häcka än här än där under olika år.

Ny häckningsplats för småtärnan, Sterna albifrons (minuta)?

Småtärnans häckplatser i Sverige äro ganska fåtaliga. På vissa
platser på Öland och Gotlands ostkust häckar hon. Vidare finnes
hon häckande på ett par ställen i sydvästra Skåne, bl. a. i en stor
koloni på en sandrevel utanför Skanör, samt på några holmar
utanför Värnanäs i Kalmar Sund, där hon upptäcktes år 1919. Detta
och påföljande är fanns hon även häckande på ett ställe i norra
Halland.

För närvarande ser det ut, som om småtärnan vore stadd i
ökning, både vad individantal och antal häckplatser beträffar.
Åtminstone har antalet häckande par i Skanörskolonien ökats de
senaste åren. Angående häckplatserna är det ej omöjligt, att en ny
sådan föreligger. Undertecknad fick nämligen förliden sommar på
några holmar i Södra Tjusts skärgård händelsevis syn på ett par
småtärnor. Första gången, de observerades av mig, var den 24
juli. Jag försökte genast leta upp boet, men det var lönlöst,
antagligen beroende på den sena tidpunkten. Dock funnos ungar
troligtvis på någon av holmarna. Jag såg nämligen föräldrarna flera
gånger komma till dessa holmar med fisk i näbben, men de voro
så försiktiga, att jag i den besvärliga terrängen aldrig fick tag på
någon unge. Sista gången, jag såg småtärnorna, var i slutet av

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Feb 8 00:24:23 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faunaflora/1931/0246.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free