Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ornitologiska bidrag från Närke. Av Erik Rosenberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14
ERIK ROSENBERG
enligt en tidningsnotis skulle uppehålla sig i Östansjö, beslöt
jag genast fara dit. Det var 25 november. Med hjälp av
jägmästaren Sahlberg, fågelns upptäckare, och hr Einar
Andersson, genomsöktes lövängen, där fågeln iakttagits två
dagar därförinnan. Efter en stunds sökande bland
hasselbuskarna upptäcktes också nötkråkan, där hon hoppade
omkring och rotade bland det nedfallna lövet. Hon var
fullkomligt ogenerad, så länge vi uppehöllo oss på fem stegs
avstånd, varför med ledning av den långa, smala och något
böjda näbben samt det utåt mycket breda vita bandet på
stjärtspetsen fågeln bestämdes till den sibiriska underarten.
Nötkråkan var ivrigt sysselsatt med att plocka och svälja
nötter, som hon trollade fram överallt. Hon sprätte med
näbben, så att lövet rök åt alla håll. Ibland knäckte hon en
nöt med näbben som nötknäppare, men mestadels hoppade
hon upp på en stubbe eller trädgren, spottade ut nötterna en
och en, knäckte och svalde. Hon bearbetade dem med
våldsam kraft och svingade näbben som en spillkråka. Vid ett
tillfälle tog hon sig en tupplur i ett träd, men efter några
minuter svävade hon åter ned med nötskrikliknande flykt
och återtog sitt arbete. Några nötter sågs hon också stoppa
undan i mossan. Gick man henne allt för nära, hoppade hon
undan en liten bit.
Några gånger frambragte nötkråkan ett läte, som var både
komiskt och rörande. Det var ett upprepat jamande »tneu»,
närmast att likna vid blåsning i syrénblad, och utfördes med
sluten näbb och under orörlig, nedtryckt ställning. Vid ett
tillfälle härmade jägmästaren, som befann sig ett stycke bort,
dessa ljud, varvid fågeln genast svarade. Ett annat läte lät
nötkråkan höra, när hon satt i ett träd. Detta var ett fyra fem
gånger i följd upprepat kråkfågelsaktigt »krräh», rätt
karakteristiskt och starkt, utfört med öppen näbb och i kavat ställning.
Loxia leucoptera bifasciata Brehm.
Redan i september 1930 fick jag underrättelse av Lennart
Karlsson om, att flockar av bändelkorsnäbbar uppehöllo sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
