Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ornitologiska bidrag från Närke. Av Erik Rosenberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
16
ERIK ROSENBERG
jag en näbbmus upphängd på en kvist, som stuckits in i
ögat, vid ett annat tillfälle såg jag en upphängd rall, som jag
starkt misstänker varfågeln för.
Under den stränga eftervintern 1931, då, som senare
omtalas i samband med hornugglan, sorkarna ej gingo upp på
snön, syntes varfågeln vid Oset leva på blåmesar, som han
fångade i vassen.
Sven Persson vid Kvismarens station såg en vinter en
varfågel, som fångade möss på bottnen av en nyss inkörd
höstack. Med bytet i näbben flög fågeln upp på en
närbelägen telefonstolpe, men knappt hade han kommit upp, förrän
han släppte musen, flög ned och tog en ny. Så höll han på
en lång stund och fångade in och kastade bort möss.
Om våren sjunger varfågeln rätt flitigt. Redan 5 febr.
1931, en kall dag med nordost och snöglopp hörde jag hans
sång vid Oset. Det man hör av sången på långt håll är en
rad »kölitt» i växlande tempo klart och distinkt framfört, då
och då omväxlande med »gät-gät-gät», strävt och hastigt.
Hr Gustav Dalkvist såg en varfågel vid södra ändan
av Tysslingen 30 juli 1931, en ovanlig datum.
Accentor modularis Lin.
Järnsparven har jag vid många tillfällen träffat i maj
—augusti, vanligen på hyggen i barrskog med riklig återväxt
av gran och björk och helst i kärrig terräng. Platserna ha
varit i Götlunda, på förkastningsåsen i Almby, på Kilsbergen
samt i Hjälmarens strandskog, på sistnämnda plats i snår av
björk, al, vide och bladvass. Fågeln röjes lätt av sin sång,
vilken jag för mina vänner brukade karaktärisera som
»röd-hakemusik på gärdsmygsinstrument». Melodien är nämligen
obestämd, men tonerna var för sig lika gärdsmygens.
Locustella naevia Boddaert.
Gräshoppsångaren upptäcktes 1930 av Holger Viberg,
vilket namn jag tyvärr råkade förvanska i min uppsats i
Fauna och Flora.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
