Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ornitologiska bidrag från Närke. Av Erik Rosenberg (forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82
ERIK ROSENBERG
Circus Lacepède.
Kärrhökarna kunna inte undgå att komma med i en
skildring som denna, därtill äro de alltför intressanta. Jag
brukar ofta beklaga, att min skildring av dessa fåglar 1921
var byggd på blott några få års studier och följaktligen lider
såväl av luckor som misstag, men även nu, efter så många
år, skulle jag ej vilja åtaga mig att skriva en skildring med
anspråk på något så när fullständighet.
Bruna kärrhöken (C. aeruginosus L.) häckade 1931 i
Kvismaren i 7 par, vilket är rekord. Blå kärrhöken (C. cyaneush.)
fanns samtidigt i 11 par, av vilka emellertid föga mer än
hälften fingo flygga ungar, vilket delvis berodde på
översvämningar. Båda dessa arter stå sig alltså gott. Däremot synes
mindre kärrhöken (C. pygargus L.) tyvärr vara försvunnen.
Något bo har jag ej sett sedan 1925 och någon fågel ej sedan
1929. Det var alltså ett glatt budskap, när min vän Gunnar
Nordqvist berättade om sina fynd i Skåne 1930.
I »Kaerhøge» säger Weis, att en jämförelse mellan
kärrhökarnas liv i olika trakter skulle vara av intresse, och
förvisso är det så. De jutska bruna kärrhökshannarnas vana att
bygga egna bon delas också av de nerkiska. Något egentligt
bo har jag dock ej sett, utan endast rör och kvistar vårdslöst
kringkastade på rörflak, där måltiderna intagits. Rätt ofta har
dock iakttagits, hur hannen dragit strån till det riktiga boet.
De jutska kärrhöksungarnas kannibalism har blivit
beryktad. Denna fula vana synes enligt Weis’ citat av
Man-niche ej delas av de själländska. I Närke förekommer den i
mycket ringa utsträckning, varför man ofta finner fem
flyg-vuxna ungar i boet. Några vänner berättade för mig i
somras, att det fanns en kull brun kärrhök på sex lovande
ungdomar i sjön Langen. Senare inträffade emellertid, några
dagar med regn och storm, och när boet nästa gång besöktes,
var kullen reducerad till fyra. Det är alltså tillgången på
föda, som här liksom hos andra rovfåglar bestämmer kullens
storlek. Sommaren 1930, som var ovanligt gynnsam, födde
samma par upp fem ungar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
