Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ornitologiska bidrag från Närke. Av Erik Rosenberg (forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
QO
ERIK ROSENBERG
sänkte sig ned, och snart utspann sig ett livligt samspråk.
De fem gässen flögo tvärt över hustaken i kretsar kring
platsen och väckte uppmärksamt överallt på kringliggande gator,
varför snart mycket folk samlade sig på kajerna. Det hela
slutade med, att en vildgås slog ned i ån, medan de övriga
under högljutt kackel drogo vidare. Vid gåsens nedslag stod
folk på blott fem —sex meters avstånd.
Redan vid mitt första besök var vildgåsen alldeles orädd,
och någon dag senare åt hon ur handen som de andra.
Fågeln befanns vara en hanne, som senare parade sig med den
ena tama grågåsen. Resultatet blev dock endast bo och ägg.
Följande vår — 1931 — gick det dock bättre, i det vildgåsen
blev fader till en pigg gässling, som han var mäkta stolt över.
Grågässen leva alltjämt i högönsklig välmåga. Vildgåsen gör
endast sällan utflykter i omgivningarna. I händelse han skulle
flyga bort, har han fått ring om foten.
Någon tid efter grågåsens ankomst, närmare bestämt 7
maj, såg jag en ensam fågel av denna art flyga över staden.
Jag skyndade till gåsplatsen i hopp om att få bevittna en
dramatisk scen, men tyvärr passerade den flygande gåsen
norr om slottet och utom synhåll för de tre, som lågo sovande
på en liten holme.
Anser erythropus Lin.
9 maj 1930, en regnduskig dag, gick jag ut på
sandudden vid Svartåns gamla utlopp i Hjälmaren. Flera
svartsnäppor1 och gluttsnäppor lyfte visslande, andra småvadare
att förtiga, vidare några stjärtänder och en stor
bläsandsflock Plötsligt brakade det till i en kalmusrugge ett stenkast
åt sidan, och två vildgäss flögo iväg. Till min häpnad var
det fjällgäss, av den märkbara storleksskillnaden att döma ett
1 Svartsnäppan (Tringa erytropus), som enligt »Svenska fåglar» nästan
aldrig syns på vårsträcket, visar sig regelbundet här på uppresa i början av
maj. I mängd har jag sett denna art i slutet av april rasta vid Höjeån
invid Lund. Honor på nedresa ha tidigast setts 8 juni, men vid Tåkern sågos
åtskilliga redan 6 juni 1929.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
