Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - På fiske i Gambia. Av Gustav Svensson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PÅ FISKE I GAMBIA
103
de senaste 30 åren. Trots detta är dock lungfisken en av
Gambias vanligaste fiskar, men den lever hela sitt liv vid
sidan om floden: under torrtiden ligger den och sover i torra
marken och andas då endast med sina lungor som ett
verkligt landdjur, och då marken under regntiden sättes under
vatten, kommer den upp ur jorden och lever som en fisk,
ehuru den även då måste sticka upp nosen över vattenytan
för att andas. När vattnet sedan börjar torka ut i
sumpmarkerna i början av torrtiden, kryper den åter ned i jorden,
medan denna ännu är mjuk och går att gräva i.
Av det sagda framgår, att man inte kan sätta t. ex. en
ryssja på vanligt sätt med struten under vatten, om man vill
fånga fengäddor och lungfiskar levande. De måste upp till
ytan och andas; hindras de att göra detta, så drunkna de!
Det är sålunda ett mycket underligt liv den afrikanska
lungfisken för. Särskilt förefaller det egendomligt, att den kan
klara sig över den 6—7 månader långa tid, då den ligger i
den fullständigt uttorkade marken, med huvudet bara en 5— 10
cm. under markytan, där gräset bränns ned och förintas av
solen och som dessutom brännes av infödingarna före
regntiden, då de börja göra i ordning sina risfält. Hur kunna
lungfiskarna klara sig över denna period? För att få någon
klarhet i detta måste vi gå ut till sovplatserna och se, hur
det är anordnat. — Vi ta ett par infödingar med oss dels
för att ha hjälp vid arbetet och först och främst för att kunna
hitta de platser, där lungfiskarna ligga nedgrävda. Detta är
nämligen omöjligt för den oinvigde att kunna upptäcka, men
infödingarna känna väl till var de skola hugga med sin hacka
i jorden för att få upp en »Cambona», som de kalla
lungfisken. De ha lärt sig det sen gammalt, och om fisket i
floden under torrtiden någon gång skulle slå fel — vilket lyckligtvis
sällan händer — så ha de bara att gå ut på åkrarna utanför
byn och hacka upp en »Cambona» till middagen. Åkern
ligger i en liten sänka; den är alldeles torr och död, hård som
sten nästan och genomdragen av torksprickor. Det är botten
av regntidens sumpmark, där de låga vallarna för regleringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
