Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Blå kärrhöken (Circus cyanens L.) och ängshöken (Circus pygargus L.) häckfåglar i Skåne. Av Gunnar Nordqvist.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BLÅ KÄRRHÖKEN OCH ÄNGSHÖKEN HÄCKFÅGLAR I SKÅNE I 57
något torrare delar av mossen är älväxingen, Sesleria coerulea,
en karaktärsväxt. Bland fåglarna äro sävsångaren och
sävsparven mossens allmännaste, deras sång höres överallt och
den rikliga förekomsten av gök i mossen beror sannolikt på
lättheten att finna deras och de många andra småfåglarnas bon.
Rallen är vanlig i starrområdena och storspovarna, som i
många par häcka på ängsmarkerna runt omkring, flyga
ständigt drillande över mossen. Ett tornfalkpar, som häckar i en
furudunge strax intill, har också sitt tillhåll här.
Lockad av en uppgift hos H. D. J. Wallengren om
häckning av brun kärrhök, Circus aeruginosus L., i »Wagne sjö»
vid Trolle-Ljungby, varmed sannolikt avses Gagne sjö, gjorde
jag den 9 maj 1930 ett kort besök på platsen, och fick då
nästan genast se ett kärrhökpar, som jagade över sjön.
Hannen lyste glänsande silvergrå i solen, och snart hade jag
igenkänt ängshökarnas lätta, tärnlika flykt och smala vingar.
Troligen voro de väl nyligen komna, och de tycktes inte ha något
bo. Senare iakttagelser visade emellertid, att så måste ha
varit fallet, och att de t. o. m. redan påbörjat äggläggningen.
När jag den 12 juni i sällskap med P. O. Swanberg ånyo
besökte mossen lyckades vi ej finna något ängshökbo, trots
att vi upprepade gånger sågo båda fåglarna, då hannen kom
med mat till honan. Däremot funno vi ganska oväntat ett bo
med fem ägg av blå kärrhök. Det låg på en starrtuva, strax
intill en liten videbuske ute i bladvassen och bestod av
bladvass, kaveldun och fint björkris, samt var fodrat med starr
och fint gräs. Två dagar senare lyckades jag även finna
ängs-hökboet, knappt 200 meter från blåhökboet. Under vårt
sökande hade vi två gånger tidigare passerat det på några meters
håll, utan att honan lyfte, beroende på att äggen just höllo
på att kläckas. Den fjärde ungen arbetade sig fram ur skalet,
och ännu återstod ett femte ägg. I fråga om läge och utseende
överensstämde boet med blåhökens, den mest framträdande
skillnaden var frånvaron av björkris i bomaterialet. När
ängshökungarna ringmärktes den 15 juli voro de största nätt och
jämnt i stånd att lyfta, deras mindre syskon kilade flaxande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
