Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Biologiskt från Madeira och Kanarieöarna. Av Otto Cyrén.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BIOLOGISKT FRÅN MADEIRA OCH KANARIEÖARNA 185
nästa morgon — fortfarande i samma blåsiga och regniga väder
— fram till Sào Vincente, där buss för hemresan väntade oss.
Kusten är mycket brant och påminner i detta väder icke så
litet om norska kusten. Vegetationen på klipporna var rik,
Mesembryanthemum var ej sällsynt och närmare havet prunkade
den vackra Matthiola maderensis Löwe i mängd. De väldiga
stupen se icke blott hotande ut, klippan är icke allt för fast,
ett par år tidigare hade ett klipparti rasat och begravt en hel
del hus med innevånare, spåren sågo nog så avskräckande ut.
Vägen åter till Funchal var storartad, den förde genom
härliga skogar, men fortfarande i regn. Först efter sedan vi
passerat högsta höjden och kommo över på sydsidan, började
solen åter att skina med hela sin livgivande styrka.
Passhöjden delade faktiskt ön under de 8 dagar, jag vistades där, i
tvenne hälfter, en sydlig med sol och vackert väder, och en
nordlig med ständigt regn, dimma och storm, så nog fick jag
erfara, att Madeira har tvenne klimat.
Min andra tur gällde en korsning av ön längre västerut,
från fiskarbyn Calheta över Rabacal och högmossen Paul da
Serra till Sào Vincente, men den blev till följd av vädret
omöjlig att fullfölja. Kusten trafikeras dels av små ångbåtar, dels
av större, öppna motorbåtar. En av de sistnämnde skulle avgå
på natten kl. 2, en enligt våra begrepp egendomlig
avgångstid, yar förare resp. bärare, som vi beställt, strejkade, så att
vi måste ge oss i väg på egen hand. Färden under de
nattliga timmarna längs de branta stupen blev emellertid en
upplevelse och redan kl. x\-ib voro vi framme 1 Calheta. Vi
utskeppades i mindre båtar, i den starka atlanterdyningen måste
dessa tagas emot på den steniga stranden av män, som gingo
i vattnet till midjan, och fastän dessa sedan buro oss upp, var
det nätt och jämnt att vi kommo helt torrskodda i land. Det
lyckades oss utan svårighet finna en bärare, som kände vägarna
på ön. Det är intet förvekligat folk, dessa Madeirafiskare, vår
lejde yngling slängde genast oombedd båda de tunga
ryggsäckarna på skuldrorna, och när jag frågade, om han verkligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
