Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Smärre meddelanden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SMÄRRE MEDDELANDEN
189
sökte lyfta på sorken, men fann honom för tung. Nu kom det
roligaste, i det ugglan började jaga skatan. Hon sprang efter henne
av och an med små trippande steg, men kunde naturligtvis ej hinna
fatt henne. När skatan slutligen flög sin väg, flög ugglan en stund
och letade efter sorken, men kunde ej finna honom, ehuru hon
flög rakt över den, och trots det att den var synlig för mig, som
stod på vägen omkr. 100 m. därifrån. Detta visar huru beroende
ugglorna äro av hörseln och av att bytet rör sig.
Almby den 7 juni 1932. Erik Rosenberg.
Den ifrågavarande sorken insändes sedan till Riksmuseum av
hr Rosenberg. Det var en stor hane, som vägde 170 gr. Då
jordugglornas vikt enl. här utförda vägningar i allmänhet växla mellan
365 och 410, gr., var det uppenbarligen en ganska tung börda
som ugglan hade. Hr Rosenberg önskar dock tillägga, att ugglan
nog kunnat orka med sorken ganska bra, om hon ej fått sitt grepp
för högt upp och långt fram, varigenom balansen stördes.
Därjämte torde den genom skrämseln forcerade flykten bidragit till
svårigheterna. Som bevis på ugglornas kraft att bära rov tillägger
hr Rosenberg, att han något senare funnit en brun råtta, som var
ännu större än sorken i ett bo av hornuggla, Asio otus.
En helvit varietet av fiskmås, Larus canus.
Då undertecknad jämte en kamrat i syfte att ringmärka
sjöfåglar den 22 juni 1932 vandrade längs havsstranden vid Kärra i
Torpa socken några km. norr om Varberg fann jag på en liten
holme ett bo av vanlig fiskmås, Larus canus. Fåglarna, som ägde
boet, flögo skrikande över oss, och till dem slöt sig ett antal andra
fiskmåsar, som hade sina bon på närliggande holmar. Då jag med
kikare betraktade den uppretade måsflocken, upptäckte jag till min
stora förvåning en fågel, som flög bland de. andra måsarna, men
som skarpt skilde sig från dem. Den hade nämligen absolut
helvit dräkt. Den flög en lång stund omkring bland de andra och
var i storlek och vinglängd alldeles lika dem, och flykten var också
lika. Då den saknade den ljust gråblå manteln och det svarta på
handpennorna, vilka alla delar, som sagt voro rent vita, kunde det ej
vara något annat än en helvit varietet av fiskmås. Detta torde
vara mycket sällsynt, ehuru jag sedan erfarit, att Kolthoff en gång
tillvaratagit ett dylikt exemplar, som finnes i Uppsala universitets
zoologiska museum. Iakttagelsen torde likväl förtjäna att
omnämnas.
Borås den 26 juni 1932. J-.J- Braconier.
Glädjande fågelnotiser från Örebrotrakten.
I Kvismaren sjunger nu gräshoppsångaren, Locustella naevia,
natten lång. Midsommardagen, kröntes årets fågelsäsong med
upptäckten av ett bo av kungsfiskare, Alcedo, som jag fann vid Svartån.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
