Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Notiser från Kristinebergs Zoologiska station sommaren 1932. Av Einar Lönnberg och Gunnar Gustafson.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
194 EINAR LÖNNBERG OCH GUNNAR GUSTAFSON
ligen ej detta kunnat åstadkommas, då sommarvärmen stigit,
och därför ha de ej varit så långlivade trots den höga
salthalten, men även dessa ha i varje fall levat en tid, mot förut
ej alls.
Några exempel på sådana djur, som hållits i sommar
längre tider i akvarierna men förut ej alls, må anföras, varvid
lämpligen kunna väljas några sådana, som äro förtjänta
uppmärksamhet genom sitt utseende. Vi kunna därför börja
med några sjörosor eller aktinior. Flera exemplar av Actinostola
callosa levde i ett akvarium i veckor. Då de sträckte ut sig
voro de omkring 27 cm. höga med tentaklerna inräknade, och
disken hade en diameter av 14 cm. En annan tämligen
liknande sjöros, Bolocera, likaledes från Gullmarens djup, var
utsträckt, oräknat de tjocka tentaklerna, 16 cm. hög och 12
cm. i diameter. Dessa båda arter antogo de mest olika
gestalter. Ibland drogo de ihop sig till en formlös bulle, ibland
sträckte de fullt ut sig och bredde ut sina tentakelkransar.
De åto varjehanda animalisk föda, som bjöds dem bl. a. räkor
och, sedan matsmältningen avslutats, fick man se, huru de
överblivna resterna utstöttes genom munnen insvepta i slem i
form av en boll. En utmärkt vacker, ljust vinröd aktinia,
Tealia lofotensis, som ännu, då detta skrives (10 aug.), frodas,
är sällsynt i Bohuslän. Den har förut endast erhållits i något
enstaka exemplar.
De hittills omnämnda aktiniorna ha alla den vanliga
kroppsformen med en fotskiva, med vilken de fästa sig, en i utsträckt
tillstånd cylindrisk kropp med en mundisk omgiven av
ten-takelkransarne. Det finns också aktinior, som sitta nedstuckna
i bottengyttjan och omgiva den häftskiva saknande kroppen
med en av slem och lerslam bildad hylsa. Den största
representanten för dessa former vid vår kust är Pachycerianthus.
Den lever nedstucken i den gyttjiga botten så djupt, att man
endast kan få upp den hel med tillhjälp av. en skrapa, som
gräver ned sig djupt i slammet och ej blott skummar dess
yta, ty då får man blott bitar av den. Om man genom
förbättrade metoder på senare år lyckats få upp hela exemplar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
