Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Notiser från Kristinebergs Zoologiska station sommaren 1932. Av Einar Lönnberg och Gunnar Gustafson.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NOTISER FRÄN KRISTINEBERGS ZOOLOGISKA STATION 20 1
även några notiser av mera allmänt intresse anföras. På
stationens präktiga båt, »Sven Lovén», gingo vi nära intill
Soteskär för att få tillfälle att se, hur det kunde vara ställt
med kolonien av lunnefågel (Fratercula) därstädes. Där syntes
till att börja med endast en ofantlig mängd av måsfåglar, mest
silltrut och gråtrut, men då vi närmade oss Soteskärs
nordända blevo även lunnefåglar synliga. Först visade sig smärre
grupper och sedan en stor svärm, dels i vattnet dels flygande.
Vi räknade så fort vi kunde, och samstämmigt anslogs antalet
till »minst 100». Några höllo före, att detta var för lågt
beräknat, och det är ju möjligt. En kalkyl över hela summan
lunnefåglar vid Soteskär är dock delvis och rätt väsentligt
beroende på, om alla fåglar i hela kolonien voro ute, eller om
möjligen även en del höllo till inne i bohålorna under stenar
och block. Då lunnefågeln lägger sitt ägg i senare hälften av
maj eller början av juni och ruvningen tager en tid av
omkring 36 dagar, måste ungarna ha varit helt små, då vi
passerade Soteskär den 6 juli. Det kan därför hända, att en del
gamla fåglar lågo inne i bona. I sådant fall skulle antalet
invånare i kolonin vara ännu större, än som ovan sagts. Kolonins
storlek är högst tillfredsställande och ökningen mera betydande
efter fridlysningen, än man vågat hoppas. 1924 anslog
Jägerskiöld antalet lunnefåglar till omkring 25—30 par. Med
hänsyn till att lunnefågeln blott lägger ett ägg, frestas man nästan
att antaga, att ökningen åtminstone delvis har sin grund i
inflyttning.
Sedan vi väl kommit fram till Väderö-arkipelagen gällde
vårt första besök skäret Knappen, varest den andra
lunne-fågelskolonien finnes. Förhållandena äro här mindre
gynnsamma, i det att det endast är en enda horisontal springa i
berget, som erbjuder lunnefåglarna boplats. Även Knappen
var befolkad av en ytterst talrik koloni av måsfåglar, dock
mestadels silltrut, Larus fascus intermedius, som hade en mängd
ungar i olika storlekar. Av lunnefåglar, Fratercula arctica
sågos blott omkring ett halvt dussin och troligen funnos ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
