Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Litteratur. Ett fossilfynd av Saiga-antilop i Danmark.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Litteratur.
Ett fossilfynd av Saiga-antilop i Danmark.
Den danske zoologen M. Degelböl har helt nyligen publicerat
en redogörelse[1] för ett synnerligen intressant fynd av kvicken jämte
en bit av skallen av en Saiga-antilop från trakten av Ringe på Fyn.
Fyndet hade gjorts vid brunnsgrävning på 13 m. djup i moränlera.
Förf. anser, att benet i fråga sekundärt av isen förts till fyndplatsen,
men att dess i det hela oskadade utseende talar för, att det ej
transporterats särdeles långt. Dess ålder daterar förf. till den sista
interglaciala perioden. Han redogör vidare omsorgsfullt för de
fynd av denna djurart, som gjorts i Europa, varest Saiga fordom
funnits ända fram till Atlantens kust. T. o. m. från sydöstra
England känner man ett fynd. I Frankrike äro Saiga-resterna talrika
och man har där noggrant kunnat fastställa deras ålder. Den
jagades nämligen av stenåldersfolket under den s. k.
Magdalenien-perioden och fynden ha egentligen endast träffats på dess boplatser
tillsammans med ben av ren, häst, bison, mammut m. fi. djur, som
utgjort föremål för dessa primitiva människors jakt. Även i Belgien
har gjorts ett Saiga-fynd från samma tid, »rentiden». Längre österut
har man ej träffat lämningar av denna antilop mer än ett fåtal
gånger t. ex. i Västpreussen och i Mähren. I Polen är det
framförallt i Maszycka-grottan, nordväst om Krakow, som man funnit
ben av Saiga tillsammans med stenredskap och ben av andra djur
tillhörande samma faunistiska typ, som redan nämnts för de franska
boplatserna. Sålunda äro dessa fynd ungefär jämnåriga, d. v. s.
från den äldre stenålderns yngsta skede, som var rentid i
Mellaneuropa. Till följd av det djupa fyndläget anser Degerböl, att
Saiga-fyndet på Fyn ej kan vara från den danska »rentiden», vilken,
liksom den sydsvenska, var senglacial, utan räknar det som sagt
till interglacial tid.
Saiga-antilopens utbredning i nutiden har mycket hastigt
inskränkts. Under 1700-talet var den vida utbredd över det
sydryska steppområdet ända fram till sydöstra Polen. Numera torde
den blott finnas i ringa antal på kalmucksteppen mellan Volga och
Manitsch, men är utrotad öster därom till Ural och saknas även i
Transkaspien. Däremot förekommer den längre österut i
Centralasien genom Turkestan och södra Sibirien till Mongoliet, ehuru
närmare uppgifter om dess förekomst och talrikhet från senare tid
synas saknas utom möjligen i rysk litteratur. I det egentliga Europa
fanns den en gång, såsom nämnts ända till den atlantiska kusten,
men dog ut där, då efter klimatförbättringen skogar växte upp och
täckte den forna steppen i Mellaneuropa. I Asien hade denna
djurart fordom likaledes än ofantligt mycket större utbredning och
nådde i Sibirien t. o. m. upp till Ishavets kust. I en avhandling,
som ref. nyligen erhållit från den ryske zoologen Stegmann
omtalar denne, att man såväl vid mynningen av floden Chatanga öster
om Taimyrhalvön, som på de Nysibiriska öarna funnit skallar av
Saiga från postglacial tid.
[1] Medd. fr. Dansk Geol. Foren., Bd. 8, Hft. 2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Thu Feb 8 00:24:39 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/faunaflora/1932/0244.html
