Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett avslöjat svindelförsök med den »felande länken». Av E. L.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
250
E. L.
mig en avhandling av d:r K. W. Dammerman, i tidskriften
»De Tropische Natur», i vilken denne utförligt behandlar hela
historien och redogör för den av honom gjorda undersökningen
av de till museet i Buitenzorg insända resterna av en ung
»orang pendek».
En holländsk tjänsteman i Pasirpengarajan,
underavdelningen Rökan, på ostsidan av Sumatra, hade insamlat
hörsägner om »orang letjo» bl. a. från en »mycket trovärdig
autonom radja». Enligt dessa beskrevs »orang letjo» ungefär på
följande sätt. Den var hårlös som en människa och av
rödbrun färg samt med ganska långt huvudhår. Armarna voro
tämligen långa och kroppsstorleken som hos ett 12—13 års
barn. Stortårrfa på fötterna voro vända ut från de andra
tårna. Pannan sluttade starkt bakåt och hakan var såsom
outvecklad. Då Rökan hör till de mest isolerade delarna av
Sumatra, där man enligt tjänstemannens mening säkert ej hört
något om »apmänniskor», ansåg han, att den samstämmiga
beskrivningen, som han hört, måste vara av betydelse. Det
omtalades vidare, att »orang letjo» skulle ha ett slags språk
(därav namnet), medels vilket de kunde göra sig förstådda av
sina likar. De avgiva hastigt på varandra följande ljud »liksom
apor ibland göra». De levde sällan enstaka, utan mest i grupper
på 4—6 och voro ytterst skygga. Så snart de anade oråd,
löpte de bort med stor snabbhet. De levde som djur i hålor
och hade inga redskap, ej ens så mycket som en käpp. Man
träffade dem, då de sökte späda bambuskott och då de
fångade fisk i de små bäckarnas övre lopp, där de vände på
stenar för att få tag i fiskar och skaldjur. De trakter, där de
höllo till, voro alldeles obebodda urskogsområden. Blott
enstaka infödingar, som sökte rötan eller atap-blad, kommo till
dessa trakter. De hysa också en nästan onaturlig fruktan för
»orang letjo». Därför våga de ej söka fånga eller skjuta någon
sådan.
Tjänstemannen återgav vidare en del berättelser, som
enligt hans mening ådagalade, att dessa varelser verkligen
existerade och ej voro fantasifoster.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
