Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett avslöjat svindelförsök med den »felande länken». Av E. L.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
252
E. L.
komma uppför berget på samma ställe utan måste göra en
omväg. »Orang letjo» klättrade upp mot en grotta ungefär
60 m. ovanför jägarne, men då skytten skulle avlossa ännu
ett skott, gick bössan sönder. De sågo, att »letjo» var sårad
i vänstra armen, som blödde, men den kastade med den andra
fyra gånger sten mot angriparne, innan den gav sig in i
grottan, dit jägarne ej kunde komma. De båda andra hade under
tiden tagit reda på den av modern tappade ungen, som också
var sårad och dog efter ett par timmar.
Jägarne förklarade, att såväl modern som ungen liknade
små människor och ej apor, och de lämnade den vanliga
beskrivningen om nakenhet i övrigt men med hår på huvudet
o. s. v. De omtalade vidare, att ungen ej hade bruna utan
blågrå ögon, som en av jägarne, som varit på Malacka, kallade
»engelska ögon». De hade instruerats, att de skulle flå sitt
byte och taga vara på skelettet m. m.
Detta allt och ytterligare några liknande uppgifter av
infödingar, som sagt sig ha sett »orang letjo», ingick i
tjänstemannens rapport, som helt var byggd på infödingarnes
berättelser. Liknande hör man även i andra trakter av Sumatra,
säger d:r Dammerman, men tillägger, att man skall ej förvåna
sig däröver, ty även i Europa kan man få höra samstämmiga
legender om underbara ting och händelser. Man må därvid
ej förgäta, säger d:r Dammerman, att den, som frågar, ofta
omedvetet suggererar infödingarne att omtala, vad dessa tro,,
att den frågande gärna önskar höra!
Det insamlade materialet framkom till Buitenzorg i väl
hoplödda blecklådor, och hade förut fotograferats av
tjänstemannen, så att man skulle vara säker på, att ej något utbyte
skett. Redan på den förut mottagna fotografien av skallen hade
d:r Dammerman iakttagit dess stora likhet med skallen av en
unge av langursläktet, Semnopithecus (PresbytisJ, och då han
väl fått materialet i sin hand, blev detta ännu mera klart. Vid
närmare undersökning fann han emellertid, att såväl
hörn-som framtänder voro avslipade, så att deras pulpahålor lågo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
