Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sädgåsen, Anser f. fabalis Lath., häckat på Stor-Henø i Ishavet. Av Ivar Hortling.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bläsgåsen. Återstodo Anser brachyrhynchus, Anser anser och
Anser fabalis.
Vad först beträffar Anser brachyrhynchus, så är dess
bodun alldeles olikt Henø-fågelns dun: ljusare och tovigt.
Flankfjädrarna, av vilka i boet funnos en hel del, bl. a. en stor, 10
cm. lång fjäder, likna nog rätt mycket spetsbergsgåsens
bo-fjädrar, men dess ägg äro enligt Hartert betydligt mindre,
med en bredd 56,7 och längd 88 mm. Enligt Stuart Baker
finns det visserligen ägg av spetsbergsgås, som äro ända till
95,7 mm. långa, men maximibredden — vilket är det
avgörande — är endast 58,3. Om man därtill tar i betraktande
att spetsbergsgåsen häckar i otillgängliga bergsskrevor, så är
det svårt att tänka sig att den skulle valt Henø med dess
tundrakaraktär till häckningsplats.
Närmast till hands låg det förstås att tänka på grågåsen.
Merikallio uppger sig ju hava sett denna gåsart en gång på
Henø, och den är ju vår egentliga havsgås. Men ytterst litet
känner litteraturen om grågåsens förekomst vid Ishavet. Det
bodun jag fått till jämförelse är också mer brungrått än
Henø-fågelns, som är rent grått. Dessutom är den stora bofjäderns
dunartade långa strålar i fjäderns basdel rent vita, medan de
hos grågåsen äro brunvita. Hela den stora fjädern är också
svartaktig, hos grågåsen gråbrun. Och den fågel jag såg var
mörk i dräkten. Med avseende på storleken kunde äggen
naturligtvis vara grågåsägg lika väl som ägg av skogsgåsen.
Men allt annat talar till förmån för Anser fabalis.
Jag är stor tack skyldig professor Einar Lönnberg och
greve N. Gyldenstolpe, vilka med största beredvillighet lämnat
mig jämförelsematerial, både dun och fjädrar. Vidare önskar
jag tacka d:r Carl Nyberg, vars fina äggsamling jag varit i
tillfälle att konsultera i denna sak.
Äggen och dunen jämte bofjädrarna har jag sänt till E.
C. Stuart Baker i London, som till alla delar bekräftat min
uppfattning, att den ifrågavarande gåsen varit en Anser f. fabalis.
Helsingfors den 21/10 1932.
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
