Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8
otto cyrén
gamla kastanjer och valnötsträd, båda inplanterade. Här och
där i byarna ser man större eller mindre drakblodsträd. Först
på 700-800 m. började den ursprungliga floran såsom
erikaformation göra sig gällande, med Erica, Arbutus, Ilex, Laurus,
m. fi. D. v. s. de sistnämnda höllo huvudsakligen till i de
djupa barrancos, där fuktigheten är störst, dessemellan
passerade man rena erika-bestånd, som tidigare varit skövlade,
ty träden voro endast 4 à 5 m. höga, alltså ungskog. Ett
brett bälte, mellan 1,200—1,900 m., karaktäriseras av tvenne
Papilionaceer, den gula codescon (Adenocarpus viscosus
Webb & Berth.) och den vita escobon (CytisusproliferusL.).
Den förra förblir en buske, som livar upp landskapet genom
sina vackra blommor; den börjar redan i erikaskogen och
bildar på vissa sträckor rena bestånd, enskilda exemplar hava
spritts ända upp på Canadan, ja t. o. m. på själva Piken.
Escobon börjar först högre upp, den bildar ävenså rena
bestånd, hela skogar, jag mätte stammar på 140 cm. omkrets,
men det lär finnas träd på 2—3 m. Träet lär vara enastående
i styrka och användes också för plogar o. d. Vid omkring
1,900 m. börjar retamabusken, som behärskar de sista 100 eller
200 m. upp till Canadan, varefter detta imponerande, men
ödsliga område, vidtager.
Canadan eller Canadacirkusen är en väldig, något oval
högslätt på 2,000—2,200 m. höjd och med en diameter på
resp. 18 och 20 km., inramad av en ringvall, som reser sig ett
par tre hundra meter över Canadans botten. Alltså en
ståtlig arena, men utomordentligt öde. Mindre vulkankäglor resa
sig här och var i västra delen av den stora Piken. Dessa
käglor ha olika färger, från ljusaste brungula pimpsten till
svartaste basalt och obsidian. Floran är mycket artfattig,
några gräs (t. ex. Bromus och Vulpia) och kanske något sällsynt
blomsterstånd, det är retama-busken (Spartocytisus
supra-nubius Chrtst.), som utgör den huvudsakliga vegetationen.
Den bildar buskar på ända till 3 à 4 m. höjd och 6 m.
diameter, stammen kan uppnå en diameter på 30 cm. När de
icke blomma, se de ut som torra, grå kvastar, men under de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>