Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4
otto cyrén
Som jag ofta framhållit äro ödlorna ytterst konservativa
i valet av uppehållsort, de sprida sig mycket långsamt och
förflytta sig med undantag för den såsom husdjur
förekommande geckon aldrig eller ytterst sällan över vatten,
Medelhavsländerna lämna åtminstone icke ett enda säkert exempel på en
dylik förflyttning. De kunna mer än andra ryggradsdjur
betraktas som ett slags »levande fossil» och bliva till stor nytta
för studiet och uppklarandet av många frågor rörande
fördelningen av land och vatten under olika tidsåldrar. Det är icke
minst med anledning härav som jag ägnat mig åt studiet av
deras utbredningsförhållanden, vilka äro av så mycket större
intresse, som de olika klimatförändringarna och den
europeiska kontinentens sönderstyckande speciellt inom
Medelhavsområdet givit upphov till ett mycket stort antal former,
mer eller mindre väl skilda från varandra, med olika
invandringsvägar och av mycket olika åldrar.
Vad den herpetologiska faunan på de atlantiska öarna
beträffar, så visar den i stort sett samma förhållande som
floran. Denna uppvisar stark frändskap med Medelhavsfloran,
men särskilt med sydvästra Europas och nordvästra Afrikas
arter, både nu levande och ännu mer med tertiärfloran. Den
på Madeira och Salvage Grande levande Lacerta dugesii står
den på Pyreneiska halvön vanligaste och även i Nordvästra
Afrika förekommande L. bocagii Seoane ganska nära, men är
väl skild från densamma. Likaså stå formerna inom den
ka-nariska ^a/Zo/i-gruppen L. ocellata på pyreneiska halvön och
Nordafrika närmast, men äro likaledes väl skilda från denna.
De atlantiska öarnas samband med Europa-Nordvästafrika
ligger således långt tillbaka, fastlandets och öarnas former ha
hunnit väl differentisera sig och bland öarna märker man en
tydlig gruppindelning i öst-västlig riktning: de torra Lanzarote
och Fuertaverken med sin dvärgform, Gran Canaria med sin
lokala form och de övriga fyra västligaste öarna med sin
gemensamma galloti-grupp i inskränkt bemärkelse. Den så vitt
bekant endast på klippor utanför Hierro levande L. simonyi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
