Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
smärre meddelanden
9’
En vitnäbbad islom, Colymbus adamsi,
ung hona, sköts i december 1932 vid St. Fjäderäggs fyrplats,
Holmön, Västerbotten, av fyrmästaren H. Bäckström och hembjöds
av honom till Riksmuseum, dit den förvärvades. Under de senare
åren ha då och då ungfåglar av denna art påträffats i vårt land,
såsom även omtalats i denna tidskrift. Den är dock fortfarande
sällsynt, men då den såsom svensk fågel var okänd för våra äldre
författare i ornithologi, synes det sannolikt, att gränserna för den
vitnäbbade islommens häckningsområde på senare tid undergått
någon förskjutning mot väster. Därpå tyder också det förhållandet,
att den enligt Collett först 1877 uppmärksammades i Norge,
ehuru visserligen ett eller annat exemplar torde ha tillvaratagits
där redan på 60-talet. Den vitnäbbade islommens
häckningsområde torde kunna anses (åtminstone förr) ha sträckt sig från Novaja
Semlja och Kariska havet och österut längs Asiens nordkust (dock
ej på Nordsibiriska öarna) hela vägen samt även över till norra
Alaska och någon del av Mackenzies-området.
Sidensvansarna i Norsjö 1932.
I F. o. FI. 1932, h. 5, sid. 236, förekommer under rubriken
»Sidensvansar, Ampelis garrulus, i Norrland sommaren 1932» bl. a.
ett meddelande av undertecknad, att i Norsjö gamla fåglar av
denna art uppträtt flockvis i början av juli. Jag drog därav den
slutsatsen, att deras kullar (icke »ungar», som det genom ett
tryckfel kom att heta) sannolikt gått förlorade vid snöstormen 3 och 4
juni. Emellertid är det icke nödvändigt att tillgripa en sådan
förklaring. Jag finner, att jägmästare Edv. Wibeck redan 1920 haft
vänligheten i brev meddela 111ig, att han på hedlanden vid
Gällivare flerfaldiga gånger under häckningstiden iakttagit, hurusom
grupper av sidensvansar på 3 à 4 par, vilka haft sina bon i
varandras närhet, flockvis hållit tillsammans under
provianteringsfär-derna.
Det av skogsförvaltare G. H. von Post vid Hörnefors d. 3 juni
funna boet innehöll 4 ägg, men huruvida i Norsjö sidensvansarna
hunnit värpa vid tiden för snöstormen, är nog ganska ovisst. I
det av professor Lönnberg i F. o. FI. 1933, h. 1, sid. 45,
omnämnda boet torde de 5 äggen vid upptäcken d. 10 juni ha varit
nylagda, enär det uppgivits, att ungarna blivit flygga först i mitten
av juli. Denna uppgift gör ju icke anspråk på absolut
noggrannhet, men förefaller mycket rimlig. Till jämförelse kan nämnas, att
von Post d. 17 juli i närheten av Hörnefors såg en kull nyss
utflugna ungar, och att Wibeck uppe vid Gällivare funnit
kläckfär-diga ägg omkring d. 20 juli. Den tid, som förflyter mellan
äggläggningen och ungarnas utflygande, torde för sidensvansen icke
vara så väl känd, men längre än 5 veckor kan den i alla
händelser svårligen vara.
Enligt den förut omnämnde M. Dahlberg, en ovanligt
naturintresserad och kunnig allmogeman, hade sidensvansar funnits i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
