Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
smärre meddelanden
141
Ett fynd av skärbraxen (Pelecus cultratus L.)
i Borgå skärgård.
Fynden av skärbraxen (Pelecus cultratus L.) från den finländska
skärgården ha i dagarna utökats med ett frän Borgå skärgård,
där vid notfiske den 3 april vid Svartbäck (c:a 40 km. öster från
Helsingfors) en skärbraxen fångades. Exemplaret mätte i totallängd
20 cm. och vägde 30 gr. Dess ålder var enligt fjällanalys, gjord
av undertecknad, 6 år (tillväxtperioder).
Tidigare förefinnes från närheten av Helsingfors blott ett fynd
från 1909 gjort av prof. Alex. Luther, vilket fynd för övrigt är
det västligaste kända från Finland, där skärbraxen förefinnes i
större mängd blott i Ladoga och ofta dessutom även påträffats vid
Viborg i »Viborgska viken» (se Järvi, Acta Soc. Faun. Flor. Fenn.
56» N:o 5).
Beträffande fyndet från Borgå skärgård är dock att annotera,
det fiskarena enligt uppgift av trovärdiga gamla »notkungar»
mången gång förr sett denna fisk uppträda i noten, samt att dess
förekomst pä sommaren, vid midsommartiden vanligen, ansågs markera
notfisketidens slut under strömmingsfiskesäsongen. De största av
fiskarena funna exemplaren uppgåvos vara kring 40 cm. och kunde
det hända, att fiskarena försommartid, då strömmingsnotfisket
ivrigare bedrevs, kunde få se ända till ett tiotal av dessa skärbraxnar
i noten. Detta tyder sålunda på, att skärbraxen allmännare
förekommer vid den finländska sydkusten än man antagit och gör det
även lättare att finna en naturlig förklaring till fyndet av
skärbraxen i Norrström i Stockholm, vilket fynd av prof. E. Lönnberg
i »Fauna och Flora» 1931 omtalades.
Curt Segerstråle,
Helsingfors.
Tretömniade skärlångan, Gaidropsarus maculatus.
Denna fisk är en bland de sällsyntare vid vår västkust. Då
Smitt utgav »Skandinaviens Fiskar», 1892, var endast ett svenskt
exemplar känt från Göteborgs skärgård, nov. 1886. Sedan dess ha
dock flera exemplar erhållits. Så t. ex. förvärvades ett ex. vid
Kristinebergs Zoologiska station 1924. I Göteborgs Museums
Årstryck för 1931 omtalas 2 ex., av vilka dock en var fångad 22
distansminuter NNO om Skagen och den andra V2 mil SV om
Måseskär. I nov. 1932 erhöll Kristinebergs Zoologiska station 1 ex.,
och ett annat uppsändes till Riksmuseets Vertebratavdelning av
fiskhandlaren Carl A. Johansson, I^ysekil, i samma månad. Det
sistnämnda var ett mycket vackert färgat exemplar med nästan hela
buksidan laxröd ända fram under huvudet och de mörkbruna
fläckarna på sidor och rygg väl markerade mot brungul bottenfärg.
Den 12 januari 1933 uppsändes ännu ett lika vackert exemplar till
Riksmuseum från Kristinebergs Zoologiska station. Ännu ett
exemplar har varit omtalat i tidningarna såsom en stor sällsynthet, och
kanske än flera ha fångats, ehuru de ej blivit omnämnda. I varje
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
