Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
144
smärre meddelanden
förstod nu, att det var dvärgmåsar. En stund voro de sysselsatta
med att fånga insekter över vassen, men flögo snart mot Nolgård,
där skrattmåsarna bo.
Den 31 maj besöktes skrattmåskolonien vid ovannämnda plats.
Kolonien består i år av omkring 30 par. Jag misstänkte att
dvärgmåsarna bosatt sig här, och mycket riktigt. Bland svärmen av
skrattmåsar syntes även de två dvärgmåsarna. Dessa höllo sig hela
tiden tillsamman samt kommo vid ett tillfälle mycket nära, omkring
2 m., men av deras beteende i övrigt föreföll det mig, som om de
ännu ej hade ägg.
Möjligen kan denna i vårt land sällsynta fågels uppträdande
här vid Karlstad sättas i samband med att skrattmåsarna invandrat
hit. Det är nu att hoppas att fåglarna få vara i fred för okynniga
människor och äggsamlare.
Karlstad r juni 1933. Bengt Larsson.
Kråkans tilltagsenhet.
En episod, som visar kråkans ofantliga tilltagsenhet, råkade
jag få bevittna den i juni i är. Jag kom per bil på en mindre
bygdeväg och steg ur för att öppna en grind, under det att motorn
fick gå. Ett par skator förde oväsen i ett tätt intill liggande
skogs-bryn. Jag smög mig försiktigt fram och fick syn pä ett skatbo.
På en gren tätt intill boet satt en kråka, som lugnt och utan
upphetsning gjorde front mot två skator. Dessa voro däremot så
ursinniga, som tänkas kan. Ur boet stack stjärten på en annan kråka
fram, och i boet skreko ungarna. Situationen var alldeles klar.
Två kråkor utplundrade i gott och obesvärat samarbete ett par av
sina karska släktingar, skatorna.
Emellertid upptäckte de mig, och händelseförloppet avbröts.
En timme senare var jag på återväg, och samma oväsen rådde då
som förut. En kråka var även nu i boöppningen, och den andra
höll skatorna i schack. Jag klättrade upp i boet, och där fanns
endast en unge kvar. Den var ganska stor i kroppen, ungefär som
en rödvinge, hade utbildad fjäderdräkt men var ej flygfärdig.
Att kråkorna tagit de övriga ungarna är otvivelaktigt.
Då jag för min del ej iakttagit något liknande och ej heller
hört omnämnas, att kråkan skulle våga förgripa sig på en så karsk
fågel som skatan, har jag velat meddela detta.
Edv. Rådberg,
Älvestorp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
