Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om sötrönnbärens halt av C-vitamin.
Av
H. v. Euler.
ör nära 200 år sedan (år 1747) upptäcktes,
att små mängder citronsaft äro i stånd att
förhindra skörbjugg, och redan 1796 blev det
i den engelska flottan påbjudet, att vid längre
sjöresor medföra citroner för att därmed
bekämpa skörbjuggsepidemier.
Även i Sverige var det bekant, långt innan man visste
något om vitaminer, att hjortron utgöra ett effektivt medel
mot skörbjugg och mot sådana skorbutiska
sjukdomssymptom, som blödningar i tandköttet, lossnandet av tänderna o. s. v.
1912 upptäckte de norska läkarna Holst och Frölich,
att orsaken till skörbjuggen ligger däri, att kroppen lider
brist på en speciell substans, som vi under normala
förhållanden intaga med födan. Denna substans har senare fått
beteckningen C-vitamin. Skörbjugg är således en
vitaminbristsjukdom eller en s. k. avitaminos.
C vitaminet eller det anti-skorbutiska vitaminet
isolerades för 5 år sedan bl. a. ur saft från apelsiner av ungraren
A. v. Szent-Györgyi, och under innevarande år har man ej
endast fullständigt utrett C-vitaminets kemiska byggnad utan
även varit i stånd att framställa detta vitamin på rent kemisk
väg, varvid schweizaren Reichstein kommit till en produkt
med samma anti-skorbutiska verksamhet som den naturliga.
C-vitaminet eller, såsom det numera ofta betecknas,
askor-binsyran, vinnes redan i relativt stora kvantiteter: flera hundra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
