Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ornitologiskt från en gotlandsresa 253
voro väl även gråtrut och havstrut med i samlingen) svävade
över falkens boplats. När så någon av ungarna flög mellan
raukarna, som här stå alldeles vid stranden, var det genast
någon av sillmåsarna, som med stor kraft slog falkungen i
ryggen. Slutligen hade de lyckats slå ned två av falkungarna
i vattnet, där de omkommo. Hela tiden flögo de gamla
pilgrimsfalkarna över måsflocken men kunde inte göra
någonting åt saken.
Med en lång ribba fick hr Lindblom falkungarna i land
och bärgade ringarna. Om den fjärde ungen levde var han
ej säker på. Då jag frågade varför han inte tog falkungarna
med sig för att låta stoppa upp dem, svarade han, att det ej
var att tänka på, då fjädrarna i själva halsryggen voro
alldeles bortslitna. Det var lätt att förstå hr Lindbloms
förargelse över trutar och sillmåsar, då han ansåg pilgrimsfalkarna
vara det förnämligaste han hade på Asunden. Året förut hade
falkungarna försvunnit vid ungefär samma tid, och han hade
mycket undrat över vart de tagit vägen. Nu var det ju klart,
att de då rönt samma öde. Herr Lindblom hade förövigt
mycket att berätta om de »stora måsarnas» framfart.
Måndagen den 26 juni t. ex. plockade de vid Asunden på kort tid
bort en gravandkull med 10 12 ungar. En annan gång när
han och en kamrat voro ute på fiske, iakttogo de några ådor
med sammanlagt ett 40-tal ungar. Ständigt voro »måsarna»
över dem och männen sågo hur ungarna blevo färre och
färre. Slutligen var det bara en enda unge kvar, och den
gick åt den också. Även jag märkte att ådorna hade svårt
att skydda sina ungar för gråtrut och sillmås. Det var också
ledsamt att se så många ådor utan ungar där i närheten
av Slite.
Tisdagen den 4 juli besökte jag åter Asunden för att
eventuellt få klarhet, om den fjärde falkungen ännu fanns i
livet. Även denna gång träffade jag på korpen bland
klipporna, men han var nu mindre skygg. Jag hade god tid att
bekika honom, då han i små etapper flög bort efter branten.
Pilgrimsfalkens hona mötte som förut med sitt högljudda skrik.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
