Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
256
erik rosenberg
tid beckasinen föder upp sina ungar, är han av naturliga skäl
ganska osynlig. Emellertid torde fågeln rätt ofta producera
två kullar liksom morkullan. Andra kullens ungar, som se
dagen i juli, böra alltså följa med föräldrarna ut på platser,
där de äro mera synliga. Många lyckliga omständigheter
medverkade till, att jag på eftersommaren 1933 fick tillfälle att
studera en beckasinfamilj, varom jag nedan skall berätta.
På de gyttjiga stränderna vid Svartåns utlopp i Hjälmaren
uppehöll sig en mängd nordliga vadarefåglar, som rastade på
sin färd över Mellansverige, och som jag flitigt studerade. För
att på närmaste närhåll kunna taga dem i betraktande hade
jag av säv och säckväv uppfört en koja i en kalmusrugge,
som stod fritt ute i en vik, där bottnen var helt eller delvis
torrlagd i det rådande lågvattnet. Härifrån gjorde jag mina
observationer även på enkelbeckasinen.
För att få rätsida på saken vill jag följa
anteckningsboken och således framlägga iakttagelserna direkt och i
kronologisk ordning.
18 juli. Vadaresträcket var nu i full gång, svart-,
grön-benta-, drill- och kärrsnäppor, brushanar m. m. iakttogos. Vid
utkanten av ett dyområde hade jag stor förnöjelse åt en
le-katt, som utförde en fantastisk dans: han sprang runt som
en hundvalp, gjorde blixtsnabba tvärvändningar, kastade sig
stundom på rygg och rusade ut och in mellan den öppna
dybottnen och de höga starrtuvorna. Under detta upptåg kommo
enkelbeckasin, tre eller fyra till antalet, utfarande ur gräset
och slogo ned på dyn, där de stodo orörliga och betraktade
både lekatten och mig på blott ett par meters avstånd. Dessa
fåglar voro såvitt jag kunde förstå årsungar med ny, präktig
fjäderskrud. Då jag gick från platsen lyfte en gammal, blekt
färgad enkelbeckasin ur gräset strax framför mina fötter. Han
flög runt tätt inpå mig, höjde och sänkte sig nedåt, vilken
sistnämnda rörelse utfördes med stela, uppåtsträckta vingar.
Hela tiden lät han höra ett upprepat dämpat »täck-äck». Jag
förstod att fågeln hade kläckfärdiga ägg eller små ungar av
andra kullen; ungfåglarna ute på dyn kunde inte den gamles
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
