Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ökenlöparen funnen i skåne
13
afrika, en från Sahara-arten tydligt skild fågel. Den har
nämligen axelfjädrarna och vingens undersida ej svarta utan blekt
askgråa. De nu nämnda ökenlöparna bilda dock tillsammans
en rasgrupp, under det att släktets övriga tre arter, som
förekomma i Afrika och Indien, bilda en annan, kännetecknad av
en svart fläck på buksidan.
Om det nu frågas, varifrån de nordiska fynden av
ökenlöpare leda sitt ursprung, så är detta ej så lätt att med
säkerhet besvara med stöd av fåglarnas utseende. De obetydliga
kännemärken, på grund av vilka den ostliga rasen urskiljts,
torde nämligen sannolikt ej framträda hos sådana yngre
exemplar, varom här är fråga. Å andra sidan är det tydligt, att
vida flera ökenlöpare träffats i västra än i östra Europa,
såsom framgår av den ovan givna redogörelsen. Under sådana
omständigheter blir naturligtvis en sydöstlig härstamning
mindre sannolik än en rent sydlig, som visar på en väg längs
Europas västra kust. Det torde därför med ganska stor
säkerhet kunna antagas, att de vandrande ökenlöpare, som kommit
hit upp, tillhöra den typiska rasen från norra Afrika. Det
kan då synas ganska märkvärdigt, att en fågel, som genom
sitt hela utseende och genom sitt levnadssätt synes vara så
bunden vid livet i öknen och som på grund av sitt hemlands
klimatiska förhållanden ej behöver flytta, skulle företaga
dylika långa strövtåg, som för den till trakter med helt andra
levnadsvilkor. Om man för att söka komma till en rimlig
förklaring härav, skärskådar de olika synpunkterna i samband
med dessa förhållanden, så är det några omständigheter, som
synas ha betydelse. Den första av dessa är, att åtminstone
de flesta fynden av ökenlöpare i norr och väster erhållits
under senhösten eller förvintern, såsom ovan framhållits. Det har
också sagts, att de båda svenska exemplaren äro ungfåglar.
Samma sak gäller enligt professor Jägerskiöld om det finska
och på min fråga därom har konservator Wollebæk
meddelat, att även det norska exemplaret är en ungfågel.
Åtminstone en del av de engelska fynden gälla även ungfåglar. Det
är sålunda ett sannolikhetsbevis för, att flertalet av de öken-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
