Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bidrag till hallands lokalfauna
59
Svarthättan (Sylvia atricapilla) har jag iakttagit på blott
en plats, nämligen Åskloster, förmodligen häckade den.
Trädgårdssångaren (Sylvia salicariaj är tämligen vanlig,
men ärtsångaren (S. currucaj är mindre allmän. Den senare
tycks gärna hålla till i enbuskar.
En bastardnäktergal (Hippolais hippolaisj höll till en vecka
i början på juni i en ekdunge vid Rörvik (Torpa s:n) men
gav sig sedan i väg. En annan hörde jag flera gånger vid
Åsklosters kungsgård, men om den häckade där kan jag ej säga.
Rörsångaren (Acrocephalus streperus) häckar allmänt vid
Viskans utlopp. Förra sommaren kunde jag blott upptäcka
ett enda par, men i år finnes bon i mängd, likaså sävsångaren
(A. schcenobcenus). Rörsångaren häckar också i vassarna vid
Lindhovs ån.
Koltrasten (Turdus merula) är den vanligaste trasten och
förekommer snart sagt överallt. Han lägger ofta 2 kullar.
Sångtrasten (Turdus musicus) är likaledes allmän, men
blott där barrskog förekommer. Snöskatan (T. pilaris) ses
blott sällan, likaså dubbeltrasten (T. viscivorus), som är ännu
sällsyntare. Sommaren 1932 såg jag dock ett par ungfåglar
av dubbeltrast.
Ringtrasten (Turdus torquatus) förekommer längre norrut
i Halland och skall ha sin sydgräns vid Stråvalla och Släp.
Jag har dock två gånger observerat den i Torpa socken (den
1 Vb och V7 1932).
Stenskvättan (Saxicola oenanthe) och buskskvättan
(Pra-tincola rubetra) äro två vanliga företeelser. Stenskvättan går
långt ut i skärgården, ända ut till de yttersta skären. På Balgö
är den efter fiskmåsen troligen den vanligaste fågeln. Även
buskskvättan finnes ända ut till kusten, men förekommer
aldrig på öarna, även om där skulle finnas lämplig terräng.
Ljungheden är buskskvättans käraste tillhåll.
Vanliga rödstjärten (Phoenicurus phcenicurus) ses ganska
litet till och förefaller att vara fåtalig. Får man se honom
någon gång, så är det nästan alltid i barrskog, desto större
desto bättre tycks det. Så mycket vanligare är rödhaken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
