Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
smärre meddelanden
93
Brokiga kråkor
ha under ett par års tid varit synliga i närheten av Norrlands
träng-kårs etablissement vid Sollefteå. 1931 sågs där en i det närmaste
helvit sådan, som senare, kanske emedan hon fann sig förföljd,
flyttade en mil längre upp i Ådalen, till Eds s:n, varest hon visade
sig följande år. I år, 1933, ser man åter på förstnämnda plats en
lustigt tecknad kråka, med vita vingar och vit stjärt, men kroppen
i övrigt lik en vanlig kråkas, måhända en släkting till den förut
nämnda. Även denna är föremål för mycken uppmärksamhet ej
allenast från en duvhöks och pilgrimfalks sida, vilka upprepade
gånger setts slå efter den, utan också från skyttar. Ytterligt
försiktig har den dock hittills vetat undgå försåten.
Erik AI o din.
En vit orm (albino-varietet av snok?).
Fru Hedvig Skoglund, maka till fiikeriuppsyningsmannen C.
Skoglund i Sollefteå, har meddelat mig följande av allt att döma
fullt tillförlitliga iakttagelser.
Sommaren 1903, då hon (18-årig) vistades i sitt hem vid
Gull-gruvan i Skogs s:n i Hälsingland, fick hon jämte sin mor och ett
par andra kvinnor bredvid kryddgården till hemmet se en c:a 60
cm lång vit orm, som ringlade sig fram till en sten, varifrån de en
god stund kunde beskåda den. Det var gott om ormar i trakten,
men någon sådan hade de ej sett förut, varför de så mycket ivrigare
betraktade den. Ormen var helvit utom strax bakom huvudet, där
den hade ett smalt svart band, brett som en blyertspenna; ögonen
lyste röda. Eftersom snokar voro mycket vanliga där, antogo de,
att det var en sådan, och brydde sig ej om att ofreda den.
Då saken sedan kom på tal, omtalade en arbetare Ljung, att
han också sett en vit orm omkring 3 km. därifrån på Söderala s:ns
område, och man undrade, om det kunde vara densamme, som
förflyttat sig.
Enär varken Nilsson eller Brehm, mina enda tillgängliga
auktoriteter, känna till vita ormvarieteter, har jag ansett saken
omnäm-nansvärd. I härjedalska folksägner talas det om »Vitormen» (se
E. Modin, Härjedalens ortnamn och bygdesägner, 2:a uppl.,
Norstedt & Söner, s. 60). Månne sägnen har sin undergrund i en
uppenbarelse, som den nu nämnda, eller i det s. k. »Silverskredet»,
härmyggans (Sciara militaris) bekanta larvtåg (såsom jag tidigare
anta-if)? Erik Modin.
Några ord om Zosfera-pesten i Nord-Amerika.
I den korta redogörelse, som gavs i förra häftet, om denna
märkliga företeelse hos oss och i andra europeiska länder
nämndes, att den sannolikt utgått från Nord-Amerika. Zostera växer där
normalt längs kusten från North Carolina till södra Labrador och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
