Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I I 2
EINAR LÖNNBERG
bisgrisslor m. fi. på vattnet samt tärnor och olika måsarter i
luften, vittnande om fågelrikedomen. En fullständig redogörelse
för öns fauna är det ej möjligt att giva här, både på grund av
bristande utrymme och på grund av besökets korthet, utan
blott några skissartade notiser.
Det är i första hand alkfåglarnas talrikhet, som gjort Stora
Karlsö namnkunnigt. Det var också de, som framförallt ådrogo
sig Linnés uppmärksamhet, då han 1741 besökte ön. Han
skriver härom bl. a.: »Torderna flögo hastigt och snorrade
omkring Båten flera gånger, utan at fruchta för oss, och fast än
man skiöt efter Fogelen, rymde han doch icke, utan blef mer
pickhogad at flyga omkring öfwer hufwudet på oss.» Därefter
följer en beskrivning på tordmulens utseende. Om sillgrisslan
säges: »En annor såg man ock flyga, som war Torden nog
lik, men ryggen var mer gråblå, och näfwet både smalare,
rättare och längre. Bönderna berättade äfwen om denna, at
han gick kapprak, och at han hade et ägg.» Tobisgrisslan
omtalades även under det gotländska namnet »grautle». Av
detta synes framgå, att tordmulen redan då var den
dominerande arten. På 1800-talet utsattes fåglarna på Stora Karlsö
för en hänsynslös förödelse, så att Wöhler ansåg, att det
1880 skulle blott ha funnits omkr. 200 tordmular och 20
sill-grisslor samt 30 tobisgrisslor. Även om denna beräkning
varit pessimistisk, så var det dock ett utomordentligt storartat
uppsving, att alkfåglarna 40 år senare genom Karlsöklubbens
skydd kunde uppskattas till »omkring 10,000». Härav
ungefärligen 3/4 tordmular, l/4 sillgrisslor och kanske ett par hundra
tobisgrisslor».1
Vid vårt besök nu funno vi fågelbergen fullbesatta. Alla
hyllor i branterna på öns nordvästra del upptogos av täta
rader av alkfåglar och stora mängder lågo i vattnet utanför.
Att göra någon beräkning med tillförlitlighet lät sig ej göras,
men nog var det åtskilliga tusen. Dock tyckte jag, att fler-
1 Om man räknar sillgrisslornas naturliga ökning varje år till */s av
antalet, skulle stammen på ungefär 22 år hinna upp från 20 st. till omkring
1,000 st.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
