Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i i 2
EINAR LÖNNBERG
och färg hjälper sillgrisslan att känna igen sitt eget ägg, då
det ligger utan spår till bo bland en mängd andra på
klipphyllan. Den här bifogade vackra fotografin, som togs av
jägmästare Edvard Wibeck vid Svarthällar under vårt besök
där, ger en föreställning om variationen.
Fastän flertalet av alkfåglarna flögo ut, då vi stego i land,
stannade rätt många i de mera otillgängliga gångarna och
Fig. i. Från sillgrisslans (»spitsnäbbens») häckplatser å Svarthällarna på
sydöstra sidan av St. Karlsö. Foto Edv. Wibeck d. 2% 1934.
bergets innandöme, så att man därifrån hörde vreda, skorrande
läten, som kunde skrivas »arrr», srrra», »årrr», o. s. v.
Då vi varit iland en stund, kommo de utflugna fåglarna
uppsimmande mot oss i en kolonn och liksom anförda av ett
par tordmular, vilket såg rätt lustigt ut. Då de voro på några
meters avstånd stannade de, och efter någon tvekan vände de
utåt igen, några flögo, men de flesta döko.
Den omständigheten att, så vitt vi kunde finna,
sillgriss-lorna även vid Svarthällar voro talrikare än tordmularne är
av särskild betydelse, emedan i en skildring från Stora Karlsö
i Jägarförb. tidskr. för 1865 det uttryckligen säges, att där
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
