Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÅGRA ORD OM FÅGEL VÄRLDEN PÅ STORA KARLSÖ I 15
honan behöver mera av det för henne tillgängliga xantofyllet
för äggbildningen. Äggulan innehåller nämligen en stor mängd
xantofyll (»lutein»). Hon kan sålunda ej avvara så mycket
därav för avlagring i de periferiska delarna som hanen. På
detta sätt torde tvistefrågan om den i gråtrutfötterna till synes
oregelbundet uppträdande gula färgen kunna avgöras. Det är
närmast en individuell variation, som i första hand tillkommer
hanarna, men som nog även har samband med tillgången på
xantofyll i födan.
Silltrutarne, Larus fuscus, hade bl. a. en stor koloni på
södra sidan av ön vid Äske. Äggens färgvariation var där
påfallande stor. I ett bo voro alla 3 äggen ofläckade blå. I
ett annat voro 2 ägg ljust blå, men det tredje gråbrunt till sin
bottenfärg. I ett tredje bo fanns ett ofläckat blåaktigt ägg
jämte 2 normala. Vid Suderhamn sågs ett sannolikt omlagt
ägg, som var blått med endast några till yttersta tjockändan
koncentrerade, rätt stora, svarta fläckar.
Fiskmåsen, Larus canus, förekom spridd här och där. De,
som häckade vid Norderhamn, hade blivit så vana vid
människor, att de nästan voro halvtama. Även på klapperstranden
vid Suderhamn funnos flera fiskmåsbon.
Tärnor (troligen både silver- och fisktärna) funnos
huvudsakligen vid Norderhamn och Suderhamn men även på andra
ställen.
De till största delen höga stränderna med djupt vatten
utanför äro ju ej så passande för vadare. Strandskator,
Hae-matopus, finnas dock på flera ställen. Vid Kupro sågos tvenne
rätt nykläckta ungar. Vid Äske och Suderhamn sågos andra
par. Vid sistnämnda plats funnos också två par roskarlar,
Arenaria interpres. Större strandpipare, Aegialitis hiaticula,
sågs bl. a. i ett par mitt för Älme, men även på andra låga
stränder finns den. Rödbena, Totanus totanus, förekom enligt
uppgift i 5 par, men så många såg jag ej själv. Vipor, Vanellus,
höllo till uppe på den gräsklädda delen av ön. De voro ej
talrika och sades vara utsatta för pilgrimsfalkens förföljelse,
och deras ungar tagas av trutar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
