Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142
smärre meddelanden 141
svanarnas vinteruppehåll i Ånnsjön. Enligt uppgifter från gamla
personer i orten ha svanar iakttagits i Ånnsjön under vintrarna
sen lång tid tillbaka, dock icke regelbundet varje år, vilket senare
utan tvivel berott därpå, att fåglarna voro ofredade av tjuvskyttar.
Numera få de dock vara ostörda och under de senaste tio åren
har kronojägaren iakttagit svanarna varje vinter, dock icke till
större antal än sex à åtta stycken. De komma först i januari och
kvarstanna i regel till april månads slut. I år voro de
fortfarande kvar den 26 april, då jag hade sista meddelandet från
Stenlund.
Sångsvanen är utrotad i Jämtland sen många år tillbaka och
de iakttagna exemplaren i Ånnsjön torde komma från Norrbottens
fjälltrakter, dit sångsvanen numera är undanträngd. Då de icke
infinna sig i Ånnsjön förrän i januari är sannolikt, att de
uppehålla sig vid andra, öppna strömmar längre i norr under
förvintern.
Den grunda Ånnsjön är f. ö. ganska rik på häckande sjöfågel
av skilda slag och, enligt vad jag erfarit, skola åtgärder vidtagas
för fridlysning av alla fåglar i sjön. Om detta lyckas, är möjligt
att sångsvanen kan åter bli bofast i Jämtland.
Stockholm d. 5 maj 1934.
P. O. Welander.
Det skulle vara mycket glädjande, om sångsvanen återigen
skulle kunna få tillfälle att häcka i Jämtland och om överhuvud
taget den mycket fåtaliga stammen i vårt land skulle kunna
förstärkas. På grund av en hänsynslös förföljelse och ej . minst på
grund av äggplundring har sångsvanen blivit synnerligen skygg
och försiktig, men det skulle kunna tänkas, att den genom att
finna sig skyddad av människorna så småningom åter skulle kunna
förmås att häcka i ett något ökat antal i våra nordliga sjöar.
Varje åtgärd, som kan främja detta, är lovvärd och hedersam.
Red.
Luunefågel, Fratercula arctica, funnen i Skelderviken.
Den 19 febr. 1934 hittade slaktaren Birger Nilsson en död
lunnefågel vid stranden av Skelderviken. Han tog den tillvara
och överlämnade den till konservator Carl J. E. Granstedt, som
stoppade upp den. Det var en ungfågel från föregående sommar
och, efter måtten att döma, tillhörde den den mindre ras, som
förekommer från Färöarna till Storbritannien. Den skänktes av
konservator Granstedt till Riksmuseum.
Skrattmåsarna sprida sig alltjämt norrut.
Vid Ume älv i närheten av Umeå har major L. Wahlberg
sett 15 st. skrattmåsar i maj 1934.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
