Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
frän kristinebergs zoologiska station sommaren 1934 1 159
öarna. Därvid ingick undersökning av faunan på korallrevet
i Säcken, norr om Strömstad, som ett av resans mål. Detta
rev, som torde utgöra det enda svenska rev på vilket levande
korall nu anträffas, utgöres av en s. k. ögonkorall, Lophohelia
prolifera, och ligger på c:a 80 meters djup. Att Säcken ägde
ett korallrev hade länge varit känt av traktens fiskare, men
det blev först genom Wahrberg och Eliason’s
undersökningar (denna tidskrift årg. 1926) närmare bekant och på samma
gång fastslaget, att revet delvis var levande. Det enda svenska
korallrev, som förut var bekant, är Väderörevet. Detta är
emellertid mycket litet och svårt att hitta, även om man går
på kända märken. Ehuru ett flertal draggningsfärder under
årens lopp ställt, till detta rev, har ingen levande korall
erhållits där under senare år och förut endast små bitar. Revet
i Säcken är ganska stort, men det levande partiet synes vara
litet. Efter draggningar på lokalen i två dagar kröntes
arbetet först på eftermiddagen av andra dagen med framgång
och levande korall erhölls regelbundet i flera skraptag. Ett
av dessa innehöll här reproducerade stuff (fig. 3), som torde
vara den största, som erhållits från något svenskt rev.
Tillsammans med Lophohelia erhölls även en hel rad typiska
revformer, bland annat var skrapan ofta full av en liten mask, som
lever i trådfina vita kalkrör, som äro sammanfiltade till stora
kakor — Filograna implexa. Dessa Filograna kolonier
betecknas ofta av fiskare som korall, och det har ofta hänt att
uppgivna korallförekomster visat sig vara Filograna.
Lophohelia har i övrigt en mycket vidsträckt, nästan kosmopolitisk
utbredning men är vanligtvis bunden till större djup, i
allmänhet under 200 meter. Våra svenska rev ligga sålunda mycket
grunt, och torde även på grund av landhöjningen vara dömda
till undergång.
Med avseende på fågellivet i trakten kring stationen är
det framförallt måsfåglarna, som sätta sin prägel därpå. De
fyra måsarter, som äro vanliga i våra skärgårdar, förekomma
även här i riklig mängd. Fiskmåsen, Larus canus, och
gråtruten, L. argentatus, ha mestadels sina häckplatser i det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
