Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
184
r. sandegren
samma sätt är 3,4 cm. och dess omkrets på mitten 11,4 cm.
Motsvarande mått av hornets stångparti ovanför ögontaggen
är diameter 3,6 cm. och omkrets 11 cm. (omkretsen ej såstor
till följd av en tillplattning på sidorna. Såsom framgår av
bilden (fig. 2) har hornet hunnit så långt i sin utveckling, att
det har 3 krontaggar utvecklade, av vilka den inre bakre varit
längst men är något avbruten. Ögontaggen och mellantaggen
äro även avbrutna i spetsen. Istaggen är endast antydd
såsom en förtjockning på stången mellan de båda andra
taggarna. Om man jämför det utvecklingsstadium, till vilket hornet
kommit, med hornets smäckra dimensioner, är man böjd för
att bedöma det som ett svagt horn. Det sammanhänger
fortfarande med en del av hjärnskålen. I medianlinjen har bräckan
gått genom suturen mellan de båda pannbenen. Avståndet
till suturen från rosenstockens utsida är 63 mm. På
framsidan har brottet gått igenom taket över ögonhålan, så att en
del av foramen supraorbitale är kvar på brottstycket som
hänger fast vid hornet. Den del av nämnda foramen, som
finnes kvar, är ett cirkelsegment med en chorda av drygt 12 mm.,
men bågens största avstånd från chordan mittpå är blott 3 mm.
Detta tyder på att diametern av foramen i sin helhet måste
ha varit mycket längre än chordan till den kvarvarande delen
och sålunda att foramen supraoccipitale hos denna subfossila
hjort varit mycket stort. I detta avseende företer den
subfossila hjorten en likhet med den norska liksom även däri, att
orbitaltaket är tunt, jämfört mot hos normala svenska hjortar.
Då ej mera material föreligger till jämförelse, kunna
svårligen några ytterligare slutsatser dragas. Det som anförts
ovan, tyder dock på, att denna subfossila kronhjort varit en
relativt svag individ, men om detta omdöme gäller hela den
då i Västergötland levande rasen eller ej, kan svårligen
avgöras. Det borde dock ej ha varit brist på föda på den tiden,
då den levde, och ej heller på kalk, att döma efter
pollenanalysens beskaffenhet och kalkgyttjan i avlagringen.
Svinkäken har tillhört ett ganska ungt djur och vad som
finnes är blott den vänstra halvan av den tandbärande delen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
