Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i94 einar lönnberg
En ersättning erhölls dock därigenom, att 1929 den mindre
kärrhöken eller, som den också kallas, ängshöken blev sedd i
Blentarp i Skåne under sådana omständigheter, att den
troligen var bosatt i trakten. Följande år fanns arten häckande
på ett annat ställe i samma landskap, nämligen vid
Trolle-Ljungby. Den fanns kvar där som häckfågel även 1932, så
att det är förhoppning om, att den nu skall vara införlivad
för framtiden med vår fauna, ehuru väl den tyvärr liksom
andra sällsynta fåglar är hotad av äggplundrare. I varje fall
föreligger även med avseende på denna art en invandring, som
kan tänkas ha skett som en fortsättning i flyttningsriktningen.
Det är sannolikt, att även en annan art av samma släkte,
nämligen stepphöken, Circus macrourus, gjort ett liknande
försök, ehuru det genast stäcktes. En hona av denna art med
stora och väl utvecklade ruvtläckar sköts nämligen den 8 maj
1923 på Mörkön i Södermanland. Vid den årstiden är det ej
troligt, att en i ruvning stadd hona avlägsnar sig långt från
boet, så att detta bör ha funnits i närheten, ehuru det ej blev
hittat. Det är att märka, att vid olika tillfällen stepphökar
förut skjutits i Sverige, de flesta om våren. De kunna räknas
ha inkommit från sydost.
Ytterligare en rovfågel med sannolikt likartat ursprung,
nämligen den bruna gladan, Milvus migräns, har åtminstone
en gång, närmare bestämt 1915 häckat vid Snogeholm i Skåne.
Tvenne exemplar av denna art, skjutna vid nämnda gods i maj
det uppgivna året, ha skänkts till Riksmuseum, och honan
företer tydliga ruvfläckar, så att häckningsförsök hade tydligen
gjorts. Under ytterligare några år syntes bruna glador vid
Snogeholm, men någon häckning blev aldrig fastställd. Ehuru
denna art sålunda ännu ej blivit en medlem av vår fauna, och
kanske aldrig blir det, då rovfåglarna äro utsatta för så stark
förföljelse, så förtjänar hon dock nämnas, då hennes
häckningsförsök kunna tydas som ett utslag av det fenomen, som
här avhandlas.
En nyinvandrad art, som numera fått fast fot på flera
ställen i vårt iand är den svarthalsade doppingen, Podiceps
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
