Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bidrag till kännedomen om kamtchatka-bj örnens biologi 2 i 5
nar, som äro ute och vandra senare än vid normal tid, alltid
magra. Jägarna anse, att sådana björnar ej överleva vintern.
Som undantagsfall kunna enstaka björnar trots djup snö hålla
sig uppe ända in i december vid källor, som ej tillfrysa och
som äro rika på fisk (Oncorhynchus kisutch).
Idet förlägger björnen helst till snårklädda och
svårtillgängliga branter uppe i bergen. Man påträffar dem därför
sällan, emedan de på vintern äro täckta av djup snö och på
sommaren äro gömda bland snåren.
Det björnide, som jag fann i en snårbrant på
sluttningarna av Koselskaja-vulkanen, upptäckte jag tack vare att
björnen rusade därifrån vid min ankomst, medan marken ännu
var täckt av snö. Idet var utgrävt av björnen och hade
öppningen mot söder. Ett annat nyss av björnen lämnat ide,
som jag i april 1930 undersökte på ön Yeterofu bland
Kuri-lerna, hade också mynningen riktad rakt mot söder.
Kamtchatka-björnen går i regel ej till anfall mot
människan. Så snart björnen känner människans vittring/ tar
han i allmänhet till flykten. Även en hona med ungar flyr i
regel, såvida ungarna ej äro mycket små och ha svårt att
undkomma. Om björnen däremot blir överraskad på mycket
nära håll av en människa och kan frukta att ej hinna rädda
sig undan genom flykt, vänder han sig ofta mot människan
och går till anfall. På sådant vis dödas ej sällan människor
i landet, och jag såg under mina resor flera, som voro
lemlästade av strider med björnen.
På våren och senhösten, när björnen har ont om föda,
är han farligast, och en inföding går då ej gärna ensam i
mörkret genom en björnrik trakt utan att ropa eller
åstadkomma larm. Vid dessa årstider tar björnen ej sällan hästar
och kor i byarnas utkanter, vilket fortfarande sker varje år.
Annars är Kamtchatka-björnen mycket fredlig av sig, vilket
väl sammanhänger med att han i allmänhet har så gott om
lättfångad föda, att hans rovdjursinstinkter ej behövt utveckla
sig i någon högre grad.
Kamtchatka-björnen varierar i hög grad till färgen. Jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
