Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
iq2
smärre meddelanden
ten» var emellertid nu ej densamma som sist. Ungarna hade
tydligen flyttat sig ett gott stycke. Som det dock syntes på fåglarna,
att någon eller några av ungarna funnos på platsen, begynte jag
sökandet efter dem. Jag tänkte mig området som en fyrkant
omfattande den punkt, över vilken hannen verkade mest orolig och
gick denna fram och tillbaka utan att finna något. Under nästan
hela tiden var hannen i luften och jag hade utsökta tillfällen att
på nära håll njuta av hans fina färger. Så kom jag att titta på
honan. Hon var sällan i luften utan stod mestadels på marken i
gräset eller var stundtals alldeles borta, sannolikt hos någon av
ungarna, ty jag såg henne ibland flyga bort över ett vassfält mot
platsen, där jag sist såg fåglarna. Hon stod nu och kikade mellan
grässtråna ett stycke från en död tall, i vilken hannen emellanat
vilade. Jag gick rätt på henne och efter en kort stund fann jag
en unge tryckande i det rätt långa gräset. Jag blev glad och tog
fram kameran för att få en bild av den långbenta ungen, som var
rätt stor och började få fjädrar i vingar och stjärt. Jag uppgav
dock försöket, ty ungen promenerade kavat sin väg genom gräset
och såg mycket lustig ut i sin upprätta ställning, med benen högt
lyftade för varje steg.
Som dagen var min sista vid myren denna gång och jag hade
en del annat att uträtta, lät jag mig nöjas med fyndet av denna
enda unge, som dock torde vara ett tillräckligt bevis för
rödspovens häckning vid Lina myr.
Som svar på en ev. undran om, när rödspoven återkom till
Gotland, kan nämnas, att år 1932 voro två av mina kamrater vid
myren utan att ha iakttagit den.
Stockholm den 26 juli 1934. Rune Bollvik.
Storlommen häckande i Norrbottens skärgård.
Det förefaller, som om det ej vore bekant, att storlommen
häckar i någon av Sveriges skärgårdar. »Nordens fåglar» t. ex.
förnekar att så är fallet. Emellertid häckar fågeln flerstädes i
Finlands skärgårdar enligt uppgift i samma verk. Det vore ju
egendomligt, om den ej alls förekomme på den svenska sidan av
Bottenhavet. I själva verket är storlommen en av de vanligaste
egentliga simfåglarna i Luleå skärgård, väl ej så talrik som grisslan och
svärtan, men ungefär lika vanlig som prackan.
Att den också häckar har undertecknat haft tillfälle att
konstatera i sommar, då jag funnit ägg av densamma på tre olika
småholmar kring Storbrändön.
Då vattenståndet kan växla rätt betydligt, beroende på
vindförhållandena, och stranden här ofta är mycket långgrund, måste
lom-men för att vara säker lägga balen så högt, att han vid lågvatten
kan ha en flera meter lång väg ned till vattnet. Bifogade bild
visar en av fågeln uppnött stig från ett lombo ned till stranden.
Spåret kunde märkvärdigt nog följas på den grunda dybottnen ett
stycke ut från stranden, där vattnet var fotsdjupt och bottnen
troligen aldrig legat blottad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
