Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14
OTTO CYRÉN
Hudömsningen äger rum endast en gång om året —
ovanligt för en reptil — under januari eller februari månad. Den
avlagda huden upphittas alltid på land, aldrig i vattnet, har
heller aldrig ätits upp av ödlan. Vid ett tillfälle hade hela
huden avskilts i ett enda stycke, något ganska ovanligt för
ödlor i allmänhet, medan det är regel för de vanliga, mindre
ormarna. Under hudömsningen förhåller hon sig lugnare och
har dålig aptit. Särdeles anmärkningsvärt är det förhållandet,
att hudömsningen — i trots att ödlan för övrigt är så kry —
alltid är åtföljd av sårnader. Dessa uppstå på svansen,
utefter bukens sidor och halsen, vid hastigare rörelser spricker
huden och bloddroppar tränga fram. Något dylikt har jag
aldrig observerat på någon reptil, de må ha varit vid aldrig
så dålig kondition, icke heller hört omtalas. Den gamla huden
lossnar sist på huvudets översida.
Ödlan mäter för närvarande 345 mm. i längd, därav 190
mm. från nosspetsen till anus. Någon tillväxt i längd har icke
kunnat förmärkas under de 26 åren, hon var redan vid sin
ankomst fullvuxen. Könen äro svara att skilja åt, men att
döma av det lilla huvudet, den låga ryggkammen (endast ett
fåtal små taggar synliga på bilden) och överhuvudtaget den
ringa storleken synes mig exemplaret vara en hona. Man
behöver endast jämföra henne med den stora hanen i
universitetets spritsamlingar.
Understundom ger hon ifrån sig ett kort, pipande läte,
t. ex. någon gång på morgonen, när vaktmästaren kommer in
i rummet; ibland upprepas lätet efter några minuter.
Kroppsfärgen varierar föga under de olika årstiderna.
Efter hudömsningen på vintern blir färgen något ljusare och
genom en mängd gröna fläckar mer olivfärgad. Emellertid
mörknar snart såväl grundfärgen som fläckarna. Den vackert
ljusa olivgröna färgen, som man ser på Kuhnerts plansch i
Brehms Djurens Liv, saknas alldeles, men är den ursprungliga,
såsom jag också kan erinra mig från ett större antal nyinkomna
djur, som jag för åtskilliga år sedan såg i Frankfurts zoologiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
