Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANTECKNINGAR VID RINGMÄRKNINGS ARBETET VID HASSELFORS 19
vuxo på en berghäll ett stycke därifrån. Här fann jag till min
glädje boet och tyckte mig även höra ungarna pipa. Utan att
närmare tänka efter stack jag då in vänstra handens pek- och
långfinger i boet, men döm om min förvåning, då jag med
fingrarna fick tag i en väsande huggorm, som låg i boet.
Fingrarna kommo fort nog ur boet! Jag lät sedan ormen hugga
ett par gånger i en medhavd käpp, varefter jag med dennas
hjälp fick ormen att lämna boet. Väl utkommen förpassades
den hastigt till en annan värld. (Jag slår ej ofta ihjäl
huggormar, men den här gången kunde jag ej låta bli.) I boet lågo
5 nästan fullvuxna ungar, som sågo halvdöda ut. Då jag
sprättat upp huggormen (en ej särdeles stor hona av den
bruna varieteten), visade det sig, att den sväljt en av ungarna.
Sedan jag kastat bort ormkadavret, lämnade jag boet och de
5 halvdöda och utsvultna ungarna ifred.
Nästkommande dag besökte jag åter boet, och fann då, att
tvenne döda ungar lågo utanför boet. De i boet kvarliggande
sågo däremot nu riktigt pigga ut och blevo därför försedda
med ringar. Man får hoppas, att de ej utsattes för några
vidare äventyr med huggormar. Det är mycket sannolikt, att
huggormshonan redan den 23 juni låg i boet, eftersom
fåglarna ej vågade flyga ned dit.
— Såsom ett tillägg i förbigående må nämnas, att det är
gott om huggormar i Hasselforstrakten, och ibland kan man
träffa riktiga praktexemplar. De största jag haft tillfälle att
mäta ha haft en längd av 18 cm. En av dessa träffades och
dödades i ett fiskmåsbo i sjön Toften för ett par år sedan. —
Grönsångaren, Phylloscopus sibilatrix, kom i år den 6 maj,
mot den 18 i fjol. Den har varit rätt allmän i år och 3 kullar
ha kunnat ringmärkas.
Svarthättan, Sylvia atricapilla, visade sig också tidigt i år,
nämligen den 12 maj. 1 fjol hördes den första gången den 25
maj. Trots det att den hörts sjunga litet varstädes, har jag
dock endast kunnat leta reda på ett bo, som satt i en
ormbunke 30 cm. över marken. Ungarna i detta ringmärktes.
Trädgårdssångaren, Sylvia borin (salicaria), kom i år samma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
